Med nyvunna kunskaper om vin

När vi kom fram till Stenungsbaden fick vi ta hissen längst ner och där ledde marschallerna oss till Kookaburra där det skulle bli Wine Tasting Dinner. Grundaren av vingården Ravenswood, Joel Peterson, var inbjuden och det var hans viner vi skulle få dricka. Dessutom tillsammans med gudomlig mat från Stenungsbaden.

Joel själv berättade roliga och intressanta anekdoter om allt från hur han som 10-åring hjälpte sin pappa att prova viner (ja, pappan smakade och Joel fick lukta) till hur namnet på vingården kom till. Däremellan massor av annat intressant om vin och framför allt då om zinfandeldruvan.

20111117-211527.jpg

Mat, sällskap och vin var riktigt bra var för sig men tillsammans blev det en oslagbar kombination. Och ja, jag hittade en favorit bland de fyra viner vi blev serverade, enligt Joel själv har jag dyr smak 🙂

20111117-211536.jpg

Givetvis visade det sig återigen att världen är liten. Vid samma bord satt paret som för två somrar sedan låg med ”Humbug” bredvid oss i Smögens hamn. Då när ett larm gick igång tidigt, tidigt och de först rätt sent insåg att det kom från deras båt.

Alldeles för tidigt

Strax före fem imorse hörde jag tassande steg nerför trappan. Fyrbenta tassande steg… Steg från någon som behövde gå ut.

Så, där stod jag då. Iklädd morgonrock, foppatofflor och täckjacka. Mitt i natten, mitt i alla fyra minusgraderna, och såg på medan fröken gjorde vad hon skulle för att sedan snabbt tassa uppför trappan igen och krypa ner hos lillmatte.

För mig, som hade hunnit vakna till av utevistelsen, tog det en bra stund att somna om igen. Men – det kunde ha varit värre… Det kunde ha ösregnat också…

Det är kul att ha hund…. 🙂 åtminstone allt som oftast.

Dimman lättade

Igår var det massiv dimma under stor del av dagen och även idag såg det ut som att den skulle komma inrullande från havet. Den låg därute över Tjörn och tvekade… Skulle den eller skulle den inte fortsätta in över land?

Dimman valde turligt nog att lösa upp sig och istället blev det en sån där nästan magiskt vacker höst-/vinterdag när man egentligen önskar att det är helg. Tänk en långpromenad med någon du tycker om! Följt av varm choklad med vispad grädde, gärna spetsad med lite konjak. Vi får hoppas på många fler sådan dagar i vinter istället. Många dagar då solen skiner och det är vindstilla. Huruvida det är plus- eller minusgrader spelar mindre roll… Det finns ju varma kläder.

Skrämselhicka

Så hände det som vi visste skulle hända någon gång. Sintra blev sjuk. Visst hade hon ätit lite dåligt i ett par dagar man i övrigt märktes inget på henne. Under eftermiddagen hade hon till och med varit ute på Galtarö och sprungit lös en stund. Kanske var det en bidragande orsak. Hon hade ju sprungit ut i vattnet några gånger..?

Under kvällen blev hon mer och mer ynklig. Ögonen krympte och hon strök sig längs väggarna. Dessutom skakade hon, andningen var ytlig och hon hade 38,9 i temp. Det fick bli ett samtal till veterinären. Han lugnade oss och vi skulle avvakta natten och sedan ta hennes temp på morgonen igen.

Sintra somnade under lillmattes täcke och sov gott hela natten. Frampå morgonkvisten började hon andas normalt igen och när hon sedan vaknade hade hon inte längre någon feber och var sitt vanliga jag igen. Dessutom åt hon som en häst 🙂

Första pärsen avklarad – men jobbigt var det. Både att inte veta och att det var första gången hon var sjuk. Nu har vi klarat av det så då lär vi klara nästa gång också, för det lär ju bli fler gånger.