Författare: en lisa i livet

Sommartid är segling ett stort intresse och vintertid händer mycket annat kul. Gillar att träna, vara utomhus och att fotografera. Befinner mig mitt i livet och lever en dag i taget livet tog en liten knyck den 16 sept 2018 då jag drabbades av en stroke. Nu vet jag att livet kan bli bra även om det inte blev som det skulle.

På sjön igen

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Vi hade egentligen bestämt oss för att greja hemma den här helgen men efter middagen igår kväll var vi båda överens. Det fick bli en sväng med båten till Dyrön lördag till söndag. Vi hade nog båda lite abstinens…

Efter en sen frukost lade vi loss.

20110924-194712.jpg

Framme i norra hamnen på Dyrön var det fullt. Det är klart att vi kunde ha lagt oss bredvid någon annan men det ville vi inte utan istället lade vi oss längs framför Dyrö Krog. Vi räknade inte direkt med att det skulle bli fullt.

20110924-195146.jpg

Leden runt ön är ett måste men vi valde att dela upp den på två. Idag gick vi söderut tills vi kom till bastun och tog sedan vägen tillbaka till hamnen. Imorgon tar vi andra halvan. Det märktes att Sintra blev trött men roligt hade hon. Hon är jätteduktig med att gå lös och håller sig nära oss hela tiden. Självklart hittade hon också en och annan lerpöl som hon bara var tvungen att ta vägen genom. Tur att det fanns vattenslang på bryggan…

20110924-195557.jpg

Nu är köttet snart färdigrillat och vinet upphällt. Behöver jag säga att vi har det bra?

Människan – en samlare

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Igår kväll var jag hemma hos en kompis som precis hade flyttat. Jag blev lite avundsjuk på honom för han hade bara tagit med sig sånt han ville ha och gallrat friskt. De där uddaglasen eller faten som visserligen var fina men ändå inte, de hade han lämnat kvar.

Det fick mig att fundera.

Hur mycket för mycket har vi hemma? Köksskåpen hemma är nog i det närmaste överfulla med bra-att-ha-grejer. Även andra skåp svämmar över med fådda, ärvda och köpta saker. Kanske ligger det i människans natur att samla men varför samlar vi? Och varför samlar vi på udda grejer som vi tror kan vara bra att ha någon gång men som vi innerst inne vet att vi aldrig kommer att ta fram? Ibland finns det en viss känslomässigt bindning till ett föremål och då behåller vi även sådant som är trasigt. Varför?

Nej – det är nog dags att ta ett rejält tag i de där skåpen. Kanske kan det bli en del till secondhandförsäljning. Frågan är bara vart man ska vända sig och vad de vill ha?

Ett rejält röj gjorde yngsta dottern redan för ett par veckor sedan. Hon tog sig an skafferiet hemma. Till saken hör att vi egentligen har dubbla uppsättningar av skafferivaror. En uppsättning hemma och en i båten. Varje höst när vi tar upp båten töms den på mat och skafferiet fylls på. Så har skett i flera år och nu var det bara kaos. Det var nog tur att dottern gjorde ett ryck. Mycket av det som fanns där hade utgångsdatum som jag skäms över. Vi pratar inte månader – vi pratar år. Men – nu är det gjort och skafferiet, det gapar nästan tomt. Tur att vi ska tömma båten snart.

Kundservice när den är som bäst

Publicerat den av en lisa i livet4 kommentarer

I våras fick jag för mig att köpa en dyr, riktigt dyr ögonkräm. Jag menar, jag skulle ju ändå fylla 40 och jag såg det som en investering i mig själv. Lite fåfäng är jag ju ändå… Dyr var den verkligen och jag funderade både en och åtta gånger innan jag slog till.

20110921-232103.jpg

Det blev så fel!

Efter bara några dagar började det klia runt ögonen och jag fick eksem. Först ville jag inte tro att det var krämen men det var rätt uppenbart att det var just den som var orsaken. Någonstans hade jag läst att den var väldigt aktiv och det verkade som om den var lite för aktiv för mig. Det är klart att det sved lite, framförallt i plånboken.

Där stod den sedan i badrumsskåpet. Den dyra krämen i den fina burken. Jag kunde inte med att slänga den och tur var väl det. Sist jag var på Kicks berättade jag om vad jag hade råkat ut för och fick då kontaktuppgifterna till Lancômes Kundservice. Det var värt ett försök även om jag inte hade något kvitto kvar. Skulle det behövas kunde de ringa Kicks tyckte de. Ibland är det visst bra att bo på en liten ort där man är igenkänd.

Jag knåpade ihop ett mail och – de ringde mig. Mycket hjälpsamma och även intresserade över vad som hänt. Jag fick svara på några frågor och blev sedan ombedd att skicka in krämen så skulle jag bli kompenserad. Inget kvitto behövdes. Det tyckte jag var snyggt skött.

Nu vill jag inte avskräcka någon från produkten. Verkligen inte. Jag känner flera som är mer än nöjda med den, men just mig passade den inte. Vad jag har hittat istället får bli ett separat inlägg för det är en historia i sig.

Gjuta olja på vågorna

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Att gjuta olja på vågorna är ju egentligen något bra men att det nu är olja på vågorna i vattnet där vi bor är mindre bra. 200 kubikmeter olja har man hittills lyckats bärga men det finns fortfarande massor kvar. Skadorna är oöverblickbara och vi lär nog få se olja i omgivningarna ett tag framöver oavsett hur bra de än lyckas med saneringen. Läste att den beräknas ta upp till ett år – Jösses! Men så handlar det ju om flera ton olja.

Bilderna lånade från Sjöräddningssällskapet 

Jag har en förhoppning om att vi ska komma ut med båten i helgen men drar mig lite. Vart ska vi gå utan att hamna i oljeskadat vatten? Mollösund? Käringön? Dyrön? Där finns det olja. Vet inte riktigt hur vi ska göra. Kanske skulle man hålla sig på insidan Orust men jag vill ju hemskt gärna komma ut till Käringön igen innan säsongen är slut. Gullholmen kan ju i och för sig vara ett alternativ. Vi får se hur det blir.

Hur det blir med hummerfisket i år är en helt annan fråga. Ingen lär ju lägga ut tinor där det finns olja. Innebär det att de rena ställena kommer att bli helt nedlusade med tinor istället? Vi som tycker att det är mycket i vanliga fall. Risken finns alltså att det blir trängre än vanligt…