Författare: en lisa i livet

Idag bytte jag ut korven som belöning mot små ostbitar och det blev succé. Jag skulle tro att Sintra hade kunnat gå fot hur länge som helst och varenda vändning och sväng satt som en smäck. Det ska nog bli koppelhund av henne också vad det lider.

Nu är frågan om det funkar med mjukost i tub? Och finns det halvtuber som får plats i fickan?

Jag fortsätter testa olika belöningar men helt klart funkar ost bättre än korv.

Idag kom Barbro. Sintras ”mamma” från Kenneln. Hon skulle åka med oss på valpkursen. Sintra blev jätteglad att se henne och det var många pussar och kramar som hanns med innan vi åkte vidare till Göteborg.

Återigen blev Sintra åksjuk men vi hoppas och tror att det kommer att växa bort. Det är också vad alla andra som verkar kunna något tror.

Vi började utomhus med lite repetition av tidigare övningar. Det mesta funkar med Sintra utom just att gå i koppel men å andra sidan kanske vi behöver träna lite mer hemma också… Men – vi fick en grej bekräftad. Det här med korv som belöning är inte riktigt Sintras grej. Hon bryr sig inte så mycket om den. Annat blev det när vi istället använde en pinne som hade hittat. Med den som belöning blev det en helt annan fart i henne. Så, nu blir det till att hitta en rolig leksak som bara är belöning. Dvs inget som hon leker med hela tiden. Tips mottages tacksamt.

Efter att ha varit ute en stund somnade Sintra gott hos Barbro. Just då skulle hon inte ha sovit eftersom alla andra valpar fick träna på roliga övningar men just då tränade hon i sömnen. De säger ju att hundar bearbetar vad de lärt sig när de sover…

Lagom till hanteringsövningarna vaknade hon men jag vet inte om hon fattade att det var träning. Bland annat skulle vi klä på henne en tröja men eftersom vi har hållit på med flytvästar och selar på och av henne sedan hon kom till oss brydde hon sig inte alls. Och inte passar hon i rosa heller – tycker jag.

Nästa vecka ska vi ses i Slottsskogen och då ska vi se vad vi har hittat för belöning till henne istället för korv.

Nästa år ska Sintra följa med när vi seglar till Danmark igen så idag var det dags för rabiesvaccination. Maken och yngsta dottern åkte dit och det var helt utan dramatik. Ingen reaktion alls från Sintra och veterinären verkade riktigt charmad av henne. Vem blir inte det liksom?

Nu vet vi också att Sintra idag vägde 14 kg och att chippet hon är märkt med är ett isochip. Att det är just ett isochip innebär att vi inte behöver ha med oss en egen scanner för att bevisa att hon är vem hon är när vi åker utomlands och kommer hem till Sverige igen. Det hade nog kunnat bli dyrt.