Det är alltid extra svårt när man tvingas till val gällande sina barn. Val som får konsekvenser oavsett vad man väljer. Ändå är val något som präglar hela vår tillvaro och tar upp mycket av vår tid.
För några år sedan var jag en föreläsning som handlade om att välja. Förutom att vi måste dö någon gång är det enda vi måste göra, att i alla lägen göra val. Vissa val är lättare, andra mer utmanande – men göra dem måste vi. Föreläsaren menade att de lätta valen ibland var lite för enkla att göra och att vi därför ofta valde ”safe” för att det var lättast (ibland till och med utan att reflektera över valet i sig). Att vi sen velade lite för länge när det gällde de lite tuffare valen menade hon ibland ställde till det för oss. Vi drar då ut på valet, även efter att vi skaffat oss all den information och den maggropskänsla som vi behöver för att göra rätt val och då blir det jobbigt.
Hon hade inget enkelt recept för hur val skulle bli enklare att göra men bara att tänka på det hon sade har fått mig att tänka lite annorlunda när jag står inför olika val i livet. Sen gör inte det att valet i sig blir enklare – framför allt inte när det gäller val som påverkar mina barn. Istället försöker jag känna mig trygg med att jag i alla lägen vill det bästa för mitt barn så som situationen ser ut just nu. Hade situationen sett annorlunda ut hade valet jag gjort kanske varit ett annat. Jag försöker i alla lägen välja med en kombination av hjärta och hjärna – utan att låta vad andra tycker (som kanske inte ens kan sätta sig in i situationen i sin helhet) påverka. För välja måste jag. Det gör ingen annan åt mig för i så fall har jag gjort valet att låta någon annan välja åt mig.
