Vardag igen, men…

Dagarna går och börjar att anta den invanda vardagslunken. Ja med en liten tråkig twist förstås. Begravningar hör inte till det roligaste men samtidigt är det ett viktigt avslut och det kommer att bli fint, det vet jag. I samband med begravningen kommer huset att fyllas med familj igen och det är ju en uppsida så klart.

Nästa vecka hoppas jag att det mesta ska återgå till det lite mer normala och att jag även ska komma igång med träningen igen. Den kom liksom av sig.

En dag i taget. Det är så det är.

Tack för allt

Ibland går det alldeles för fort när någon rycks ifrån oss och vi är inte förberedda. Man påminns då om hur skört livet är och att vi faktiskt ska göra vårt allra bästa med det.

Hösten 1988 träffade jag min mans mamma för första gången och nu, nästan 28 år senare, har hon plötsligt somnat in. 

Tack Kari för den du var och den förebild du blev för dina barnbarn, mina döttrar. 

Idag minns jag henne och tänker extra mycket på hennes man, min mans far, och hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn. 

Sov gott Kari och hälsa Sintra från mig. ❤️

  

Ett slut och en början

Efter att ha haft hemmaboende barn i lite mer än 25 år flyttade idag yngsta dottern hemifrån. Det är stort. För både henne och oss. 

Sista ungen ut ur boet liksom…

Stort för både henne och oss. 

Ja, och Gnista förstås. Men hon verkade rätt nöjd.

  
För så är det. De är två som flyttat idag och huset blev plötsligt väldigt stort. Men fint får hon det och bra kommer det att bli. 

   
   
Nu väntar vi på inbjudan till inflyttningsmiddag. 

Tre vuxna barn! När hände det liksom? 

Gott Nytt År

Tänk – det känns inte som om det gått ett helt år sedan förra nyårsafton. Det där med hur snabbt tiden går blir liksom lite påtagligt ibland.

Men nyårsafton blev det och en mycket trevlig sådan. Det blir lätt så när man samlar trevliga människor, tillför god mat och dryck och dessutom har något att fira.

Vi hade delat upp maten bland oss och menyn gick verkligen inte av för hackor:

  • Förrätt: Skaldjurscheescake med löjrom
  • Varmrätt: Gravad, helgrillad oxfilé med potatiskaka med getost, blåbärssås och rapsoljedressad grönkål
  • Filodegsinbakad äppelröra med vanilj- och baileysglass

Ingen gick från bordet hungrig kan jag säga 🙂

Förmiddagen idag har gått åt till diska glas. Det blir ganska många när man är 14 personer. Skulle tro att genomsnittet var 6 glas per person vilket ger 84 (!) stycken. De där glasen vi köpte på IKEA och som varit med om studenter och andra kalas kom väl till pass nu. Och faktiskt gick bara ett sönder, och det i diskmaskinen.

Tolvslaget tillbringade jag med Philip. Han var inte helt nöjd med smällandet på utsidan men det gick över fort och återgick snart till att knycka laxsnittar från bordet när ingen såg på. Just att knycka dem lärde han sig snabbt från Gnista. Hon hade helt klart fallenhet för just knyckandet. Tror inte att någon av dem behöver mat på flera dagar nu.

Nu ett helt nytt år och ett oskrivet blad framför mig. Revanschåret skulle man kunna säga. Det hände lite för mycket tråkigheter under 2015.

…och det där med nyårslöften?

Jag kör på samma som jag gjort i flera år nu. Dricka mera bubbel.

Gott Nytt År!