Jag fortsätter att försöka suga ut det mesta av för-våren och även om det var lite kallt och jag hade glömt handskarna i bilen var det ändå skönt att vara utomhus istället för att vara inomhus på gymmet.
Att som extra krydda ha fyra rödvita snurrskallar (makens benämning på Welsh Springer Spaniel) och en flat runt benen, glada och ivriga, kan ju få vem som helst att le från öra till öra och stå ut med nästan vilket väder som helst. Nästan…
Jag har sagt det förut och säger det igen, vi är verkligen lyckligt lottade med den allemansrätt vi har i vårt land. Att kunna vara ute i naturen, nästan överallt är inte något självklart i andra länder. Mer och mer inser jag detta och det är kanske lite tant- eller skogsmullevarning på det men naturen gör mig lycklig. All natur. Skog som hav. Har men sedan lyckan att bo vid havet och kan kombinera de två blir det nästan som att vinna högsta vinsten. Så känner jag (och tänker att jösses vad präktig jag låter :-))
en lisa i livet 