Att träffa vänner. Skåla i bubbel. Äta godaste vegetariska lasagnen. Skratta och prata. Bli bjuden på grannens goda toscapaj. Spela paketspel även om julen är slut.
Visst är det det som kallas lyxlördag?
2014 har börjat bra!
Kategori: en lisa i livet
Nyårslöften och så
Vad är det som göra att man varje år lockas att avge löften som man ska infria under året? För det är S-K-A och inte V-I-L-L som gäller. Vill hade kanske egentligen varit mycket bättre och dessutom mindre kravlöst än ska men på något sätt har det gått åt det hållet.
Vad har du för roligt nyårslöfte då?
Frågan som man möts av när man träffar olika personer nu efter helgerna. Ett år hade jag ”dricka mera bubbel” och det svaret bjöd i alla fall på lite kul reaktioner.
Om jag har något i år? Nej – inte mer än att njuta av livet, en dag i taget. Inte planera sönder tiden utan vara här och nu. Livet går ju inte i repris.
Nyårslunch i skogen
Vi lastade bilarna fulla och körde rätt ut i skogen. Rätt och rätt ut vet jag i och för sig inte. Lite slingrigt var det allt. Tur med vädret hade vi och regnet var som bortblåst. Mellan trädtopparna kunde vi se blå himmel och plötsligt sprack det upp och blev soligt en stund. Mycket bättre än så kan det inte bli på en nyårsafton när snön lyser med sin frånvaro.
Maken och jag hade rekat lite och visste att det skulle bli en lagom promenad till grillplatsen längs Bohusleden. Vagnvänligt var det också. För de lite yngre promenerarna blev det också väldigt spännande. Efter att vi kämpat oss upp för den brantaste av backarna stod det en påse på en stubbe. En påse med kex och Festis. Konstigt 🙂 . Sintra hittade en pinne istället och var helt nöjd med det.
Det är något speciellt med att laga mat över öppen eld. Speciellt och fascinerande. Och varmt 🙂 Med elden blev till kol hanns det lekas ordentligt i skogen och jag blir alltid lika förundrad över vilken fantasi barn har. Medan vi vuxna smuttade på varm glögg blev en stock till en häst, en sten blev till en diamant och vattenglitter fick barn med spring i benen att stå stilla och försöka räkna stjärnorna som ramlat ner. Häftigt är det!
Sen smakade den grillade korven och marshmallowsen supergott!
Tiden flög iväg och när glöden var som bäst var det dags att promenera tillbaka till bilarna igen. Det var då det hände. Ungefär halvvägs tillbaka dök det upp. Då när benen på de lite yngre började bli trötta och vagnen som redan var upptagen lockade. Då var det bara där. Chipsträdet. Ett lagom stort träd fullt med chipspåsar. Konstigt nog verkade det plötsligt finnas massor med ork kvar.
Väl hemma igen sjönk tempot och sofforna fylldes snabbt. Lite som efter en dag i skidbacken. Även om vi inte frusit var det skönt att låta kroppen värmas upp igen och till och med att för en kort stund sluta ögonen i uppladdning inför det riktiga nyårsfirandet på kvällen.
En snäll tomte
Årets julklappar gick i fotograferingens tecken. Inte bara ett utan två objektiv och dessutom ett enbent stativ. Den där fotokursen har helt klart satt sina spår och en ny hobby har tagit fäste i mig. Ny och ny förresten, jag har ju gillat att fotografera även tidigare men med kunskap bakom har det blivit ännu mycket roligare.
De nya objektiven som tomten kom med är dels ett Canon EF 50 mm f/1,8 II och ett Tamron AF 18-270mm f/3,5-6,3 Di II VC PZD.
Så, nu fotas det om ön mer än vanligt och ingen går säker. Men mesta fotoobjektet är nog ändå Sintra och hon protesterar inte.
Vad vore julen utan sällskapsspel
– största landet i Asien?
– Kina
– vad heter de som bor där?
– Asiater….
Med andra ord är nog ett av mina absoluta favoritspel alla kategorier. De långsökta svaren på frågor och påståenden man knappt förstår….
Skrattet är aldrig långt borta och det faktum att flera av oss är vinnarskallar för inte saken sämre. Just idag vill jag dock lyfta fram, inte de dåliga förlorarna, utan mer de dåliga vinnarna…. Jag säger bara det – revansch!
