Tänk att det kan ta tre timmar att gå 2,3 km. Det gjorde det idag.
Maken och jag tog med oss Sintras kullbror Rufus och hans familj på utflykt till Stora Dyrön. Vi packade kamera, grill, hamburgare och tillbehör och tog färjan från Åstol halv ett. Vi var rätt ensamma på färjan och definitivt de enda som hade stora utflyktsryggor med oss. Lite synd faktiskt för det krävs rätt lite för att få till en bra utflykt på nära håll.
Eftersom det blåste från sydväst valde vi att gå norrut istället och snart kom vi in i lä i skogen. Det märktes att det hade regnat mycket innan det frös på för det var duktigt isigt nästan överallt. Säkraste vägen att välja var ofta inte stigen utan att helt enkelt kliva ut i spenaten, förlåt ljungen, där det inte var ett dugg halt.
Vi fick en härlig promenad som känns i hela kroppen och de röda kinderna har nog precis återfått en mer normal färg. Jag misstänker att vi kommer att sova supergott i natt.
