Kategori: en lisa i livet

Så ovant men så rätt

Publicerat den av en lisa i livet1 kommentar

Idag fick jag se henne in action. På hennes allra sista praktikdag var vi där och fick se hur naturligt det var för henne. Det var hon, äldsta dottern, som höll gudstjänsten i Skäfthammars kyrka.

Trygg, tydlig och ”hemma”. Det var vad som kom över mig när jag såg och hörde henne. Predikan var rolig och annorlunda och både El-giganten och Dogge Doggelito berördes. Efter gudstjänsten hörde jag en av kyrkvärdarna lovorda just predikan och säga att hon minsann visste att äldsta dottern skulle bli en jättebra präst. Behöver jag säga att jag är stolt som en (kyrk)tupp?

Kyrkan i sig var speciell. Den är från 1400-talet och väldigt vacker. Dessutom tycker jag att den påminner om Kaga kyrka utanför Linköping och båda ligger i fina omgivningar.

20110828-143649.jpg

20110828-143713.jpg

20110828-143732.jpg

…och så var vi bara tre…

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Bilen stuvades och cykeln hängdes på dragkroken. Vad grejer hon hade med sig. Eller rättare sagt, vad grejer hon skulle ha med sig hem. Hade hon verkligen haft med sig allt detta när hon ”flyttade hem” över sommaren?

20110825-211619.jpg

20110825-211657.jpg

Jag började förstå varför vi skulle bli bjudna på restaurang i Trollhättan idag. Misstänker att skjutsen hem med all packning var en del av ett större sammanhang. Det hade nog varit jobbigt för mellandottern att få med sig allt på buss och tåg…. Men, med en sådan muta var vi inte svårövertalade.

När allt så var instuvat i bilen kom den jobbiga delen. Avskedet med Sintra. Mellandottern har ju varit hos oss sedan vi hämtade Sintra och nu var det plötsligt dags att lämna henne. Det verkade som att Sintra hade känt på sig att hon skulle åka idag för hon har hjälpt (läs stört) mellandotterns packning och packat upp i samma takt som saker har packats och inte lämnat hennes sida. Stora kramen blev det….

20110825-212447.jpg

Middagen på Truly Indian var en riktig överraskning. Mycket prisvärd och god mat. Dit lär vi nog ta oss igen. Det är nästan så att jag hoppas att de skulle öppna i Stenungsund. Saknar vi inte en indisk restaurang här?

20110825-213107.jpg

Hemma igen är vi nu tre och det för första gången sedan i början av juni. Vi tre som bor här året runt alltså. Kanske ska jag räkna oss som fyra? För visst räknas även Sintra? Nu ska vi bara hitta våra rutiner också. Fördelat på tre.

Premiärpasset avklarat

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Jag var där i tid, hittade headset och batteri, kopplade in iPhonen där musiken finns och sen började det gå fel. iPhonen var urladdad och alla som har en vet att det tar ett tag innan den ”vaknar” igen när man kopplar in den. Men – den tiden fanns så det löste sig.

Jag fick ljud i headsetet och alla glada motionärer laddade skivstänger, då började musiken av sig själv. Fick kasta mig in i ljudrummet för att få tyst på den…

Fick hjälp att starta igång musiken – det blev fel låt. Bara att besöka ljudrummet igen…

Passet körde igång och då lade headsetet av… Suck… Bara att sänka musiken lite och koppla in magstödet för att höras även längst bak i salen. Hoppas att alla hörde.

Därefter flöt det på. Tills jag missade ordningen av övningar i en låt och fick improvisera och kasta om lite.

Ändå var det så roligt! Jätteroligt! Att komma tillbaka som ledare efter två års uppehåll känns riktigt bra! På onsdag kör jag nästa pass och det ser jag redan fram emot. Jag ser fram emot varenda pass jag kommer att leda i höst!

Ostindiefararen Götheborg

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Maken och jag lekte turist idag. Ingen av oss hade varit ombord på Ostindiefararen och eftersom sista dagen för säsongen var idag gjorde vi en utflykt dit. Sett den har vi tidigare. Bl a när den låg ankrad utanför Marstrand 2007. Vi var på väg söderut med vår båt och kände oss mycket små bredvid den (det är vi som är den lilla segelbåten till höger i bild).

Idag var det så dags att gå ombord. Det var definitivt en upplevelse och man kunde nästan känna historiens vingslag. Vilket fantastiskt projekt att genomföra och vilken tur att det finns eldsjälar som ”orkar”, och vilken tur att de faktiskt till slut fick både hjälp och sponsorer.

Som vanligt hade jag kameran med mig och jag hade nog kunnat vara kvar ett tag till. Motiv fanns det verkligen och det blev nog några över också…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu väntar först en vinter för henne, följt av (har jag hört) en resa till OS-invigningen i London och ovanpå det en Amerikaresa. Spännande!