Jag gillar vintern. Den riktiga vintern. Den vinter vi har nu. Kylan och snön gör mig absolut ingenting. Det är ju till och med så att om vi får ha kalla dagar så är det oftast vackra och relativt ”oblåsiga” också. Sådär som en fin vinter ska vara med minusgrader och gnistrande snö. Kylan i form av minusgrader gör mig inget – jag har ju varma kläder.

Däremot gillar jag inte vinter när det handlar om temperaturer över nollan, där regnet konstant hänger i luften och vinden skär genom märg och ben. Den typ av vinter går fetbort.

De senaste vintrarna har varit kanon i mina ögon. Förra året kom vintern i mellandagarna och årets började redan i december. Visserligen har vi den här säsongen haft en mellanperiod men några dagar tråkvinter men överlag har det varit fint. Vilka dagar vi har haft!

Nu börjar dock till och med jag längta lite efter våren. Jag längtar efter att kunna ge mig ut och springa. Jag längtar efter att boka tid för sjösättning så vi får lite eld i baken att vårrusta båten. Jag längtar efter att det blir ännu ljusare på kvällarna och att sitta utomhus. Och tänk vad roligt med vårkläder.

Paniken kom krypande så smått i går. Hur länge till kan det vara så här kallt utan att vår sjösättning blir fördröjd? En vecka till? Två veckor?

Förra året låg det snö kvar den 18 mars och då kunde vi ändå sjösätta den 4 april.

Jag är lugn igen!