Kategori: en lisa i livet

Idag börjar sommaren

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Ja – eller vi ska göra ett försök. Ser att naturen har spelat oss ett spratt och gjort det lite svårare…

Jo – vi ska ha sommar-kickoff! Det hela började med att vi i juletider försökte få till lite glöggmingel med vänner men kalendern hade inte riktigt så många dagar, eller så var det vi som var uppbokade. Hur som helst fick vi inte ihop det riktigt. Januari och julgransplundring var det samma sak med… Nej det fick bli något i februari. Månaden då man börjar längta efter sommaren. Varför inte hjälpa till lite då. En sommar-kickoff kändes helt rätt.

Så, vännerna fick en inbjudan att packa picknick-korgen och badkläderna. Vi tänder grillen och värmer poolen (läs eldar i badtunnan). Nu ska vi bara se till att det blir somrigt inne också, och hittills går det rätt bra.

Berättar mer sen…

Jagharminsannkörtprickfrittisextiår

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Suck…

Det börjar med att jag åker till torget. På parkeringen utanför Fiskbilen händer det. Det är fredag och dessutom lönefredag så parkeringen är rätt full. Föraren i bilen framför mig (och de då två bilarna jag har bakom mig) får syn på att det är en kvinna på väg (märk väl – på väg) mot en av bilarna i raden till vänster om oss. Jag ser nästan hur han tänker:

Ah, äntligen en parkeringsplats…

So far, inget problem. Problemet är att han samtidigt tänker –

Nu måste jag manövrera mig så att ingen annan tar denna enda lediga plats.

En plats som för övrigt inte är ledig än. Kvinnan, vars bil det är, ska först hinna fram till bilen, lasta in spädbarn + ytterligare en junior, vika ihop barnvagn, lyfta in matkassar i bilen och lämna tillbaka kundvagnen innan hon ens kan fundera på att backa ut…

Detta ser jag och tänker att – fine, jag kör förbi den stillastående bilen som kommer att stå där ett tag. Bakom mig har jag nu tre andra bilar och de är ju precis som jag också fast. Gubben i bilen framför mig står väldigt mycket i mitten men jag gör ändå bedömningen att jag kan köra om till höger om honom (På vänstersidan har mamman precis kommit fram till sin bil). Detta ser gubben och kränger snabbt sin bil åt höger för att hindra mig. Jag får tvärnita och lägga i backen, precis som ytterligare nu fyra bilar bakom mig. Han lägger dessutom själv i backen och börjar backa bakåt vilt tutande. Det gör vi i bilarna bakom honom också. Backar alltså – i ren självbevarelsedrift… Nu blir det ändå så att han genom sitt manövrerande lämnar plats för mig till vänster om honom och jag slinker förbi. I ögonvrån ser jag hur han vevar ner sitt fönster, hytter med näven, tutar, gapar och skriker (säkert inga snälla saker…) Mamman har ungefär nu kommit så långt som till att hon satt in barnen i bilen. Kvar har hon att stuva in barnvagn, lyfta in matkassar och gå tillbaka med kundvagnen för att gubben sedan ska kunna få sin plats. Hoppas att hon kom på att hon hade glömt att handla något och lastade ur barn och vagn igen…

PAPPHATT!

(inte är det första gången jag blivit irriterad på fenoment. Jag skrev ett annat irriterat inlägg om det i slutet av 2009… Samma parkering och säkert samma gubbe… https://enlisailivet.se/2009/12/30/varfor-detta-standiga-trafikkaos/)

Skatt på fett

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Danskarna inför skatt på fett vilket kommer att ge stora prisökningar på naturlig mat. Till och med nötkött och kyckling ska beskattas mer. Motivet säger man är att förbättra folkhälsan.

 

http://gp.se/matdryck/1.559406-skatt-pa-danskt-fett-i-sommar

 

Får jag föreslå en skatt på tillsatser, e-ämnen och socker istället… Av det vi stoppar i oss är det inte fettet som är farligt… Tur att Anders Borg inte har några sådan planer. Han kommer i så fall säkert att läsa boken Matrevolutionen innan han ens funderar på något.

 

Hallå eller! Jag blir mörkrädd.

 

Å andra sidan lär skolan idag ut att det är kostcirkeln som gäller samt att man ska träna 1 timma varje dag för att må bra. Detta ska ungdomarna kunna inför prov….

Den sjungande altanen

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

En sjungande alt och sjungande isar vet jag vad det är men en sjungande altan?

Det är i alla fall det vi har hemma. Tror jag…

Den senaste tidens kalla väder har fått det att knäppa och smälla i altanen men i natt hände det.

Både maken och jag vaknade av ljudet. Det lät som en gitarrsträng som brast men hundra gånger högre. Det liksom sjöng till.

Självklart skickade jag upp maken för att kolla läget och lika självklart hittade han inte något. Altanen fortsatte dock att knäppa och smälla hela natten och den enda teori jag kom på, om än kanske långsökt, är att altanen har rört sig och att det har varit en skruv eller något annat metalliskt som så att säga har suttit mitt i rörelsen. Jag har säkert tokfel men så tror jag, och när jag väl hade kommit på den teorin lyckades jag nästan somna om också.

With flying colors

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Det föll på min lott att ta den röda bilen till besiktningen idag, maken tog hand om den blåa för ett par månader sedan. Uppenbarligen hade det gått ett tag sedan jag var på Bilbesiktningen sist. Jag kände inte igen mig. Visst, ytan utanför och även sen när jag kom in såg likadant ut men incheckningen gick till lite annorlunda. Den mänskliga faktorn var borta och kvar var en automat. Inte kunde man trycka på den med handskar på sig heller (precis som på vilken mobiltelefon som helst – touchskärmeffekten). Undra om automaten också är känslig för kallare väder än -4 grader som iPhone4 är?

Det blev min tur och även om jag visste att bilen var bra och inte borde få en endaste anmärkning märkte jag hur pulsen Steg. Varför blir det så? Vad kommer de att hitta nu? Vad har jag (läs maken) missat att kolla? Kommer de att hitta något allvarligt fel med exempelvis gastanken? Tänk vad fånig man är.

Det börjar bra i alla fall – not – Jag tappade bilnyckeln i golvet och tre delar studsade iväg åt olika håll. Själva nyckeln och batteriluckan hittade jag men batteriet slank givetvis ner under bilen och till och med ner under gallret i golvet… Riktigt så hade jag inte tänkt mig att det skulle gå till.

Vi, dvs bilbesiktigaren, fick rullat fram bilen tillräckligt långt för att kunna vinkla upp gallret tillräckligt mycket för att kunna få upp batteriet. När jag sen hade pusslat ihop nyckeln igen kunde han påbörja själva besiktningen. När jag ser honom hålla på med alla besiktningsgrejer inser jag att jag nog inte skulle funka i det jobbet. Kolla bälten och så visst – men lyfta bilar fram och bak och gå under dem – det finns ju hur mycket som helst som skulle kunna gå fel… Tur att andra inte är lika fatalistisk som jag.

Hur besiktningen gick? Godkänd utan anmärkning – Så klart!

Nu dröjer det ett tag till nästa gång.