Efter allt som yngsta dotterna varit med om de sista dagarna tyckte jag (och hennes farmor och farfar) att hon skulle få något. Hon valde två grejer:
Fina grejer! Klockan blir jag lite sugen på att låna någon gång 🙂
Belöning
Kategori: en lisa i livet
Är det en av tidernas bästa låtar eller?
Bryan Adams var nog min allra första idol och han har liksom fått hänga med. Tror att det har med rösten att göra. Har på senare tid insett ett jag gillar artister som har det där lilla extra i rösten… Typ personlighet i rösten, och det tycker jag att han har.
För bara en vecka sedan…
Vilken häftig upplevelse det var….
Skrev om det dels här men även på Stenungbadens blogg. Häftigt att nu även kunna se det på youtube (tittar man noga kan man se mig – leta efter en blåochrödrandig mössa och ett brett leende :-))
Skrotar runt och får inget gjort
Inget och inget – en del får jag gjort men det känns som om det går i slowmotion.
När vi kom hem från Sahlgrenska åkte jag ner till torget. Jag hade tre ärenden. Apotetekt, Systemet och Fiskbilen. Det tog mig nästan två timmar (nej – det var inga köer). Vad gjorde jag med tiden?
Här hemma har jag röjt köket, vikt tvätt och plockat. Inget av det har jag gjort färdigt… Ja, ja – Det är nog lika bra att jag lägger mig på sängen och kollar på tv…
Sen ska jag sova!
Läkarsamtal
Nu har läkaren varit här och vi får åka hem efter lunch. Det snurrar fortfarande i huvudet efter det de berättar. Ingreppet som gjordes igår var mot något som kallas AVNRT och det lyckades man inte med, däremot såg de en extra retledningsbana (WPW) och den är de till 70% säkra på att de lyckades bränna. Båda orsakar de symptom yngsta dottern haft så innan de vet mer ska hon fortsätta med samma mediciner som förut. Åtminstone fram till efter sommaren.
Det som orsakar snurrigheten hos mig är att det maken och jag och dottern hela tiden fått höra att hon har och både skulle opereras för den här gången och 2002 var just WPW. De andra bokstäverna hörde vi talas om för första gången på uppvaket av läkaren som opererade henne igår. Jag förstår inte alls och känner att vi måste luska vidare i detta.
Som sagt – huvudsaken är att hon mår bra nu, och det gör hon, även om hon inte är sådär jätteglad över att behöva fortsätta med medicinerna ett tag till.
en lisa i livet 