På söndag fyller min fantastiska mormor 91 år och själklart ska hon firas. Eftersom firandet ska ske i Ulricehamn funderar jag på om vi inte skulle passa på att åka lite skidor innan kalaset. Det gäller ju att passa på. Backen finns ju där.
Undra om jag lyckas övertala båda döttrarna också? En är nog mer eller mindre säker och den andra kanske vi tillsammans kan övertala J
Maken har åkt på tjänsteresa och sitter just nu på planet till Australien. Jag körde ut till våra kompisar i Höviksnäs (de som har kompisbåten Alinde) för en promenad. Med mig hade jag faktiskt även mina och makens skridskor (N på Alinde hade inga egna). Sedan isen lade sig har jag väldigt gärna velat åka skridskor på Hakefjorden och när vi tidigare i veckan lunchade (även maken) blev det prat om det. Jag åkte alltså till Höviksnäs med förhoppningen om att få åka skridskor.
Vi började med en promenad. Först till Loka där vi gick ut på isen. Den var glashal och här och var fanns små kullar (!) man behövde ta sig upp för och över. Första kullen kom och jag stöp som en fura…! 🙂 Upp igen och vidare på isen. Det var lite häftigt och läskigt på samma gång.
Helt plötslig dök det upp röda och gröna prickar. Hoppsan – vilken sidan skulle man ha dem på?
Väl tillbaka vid parkeringen i Höviksnäs hamn plockade vi fram skridskorna och satte oss på bryggkanten utanför bastun för att snöra på dem. Jag hade trott att man skulle åka inne i hamnen men det var utanför hamnen som tydligen var bäst. Pirrigt i början? Superpirrigt! Här brukar vi ju gå med båten.
Efter ett tag slappnade jag av och kunde njuta av det! Det var helt underbart. Kunde åkt hur länge som helst tror jag. Det började snöa och var sådär underbart vintrigt som vi här på västkusten inte alls är vana vid. Vet att många börjar tröttna men jag tycker nog att det kan få hålla i sig minst februari ut också. Sen kan det få bli vår.
Efter en fika utomhus blev jag bjuden på gulaschsoppa innan jag åkte hem till döttrarna. Nu funderar jag på om jag skulle försöka få tag på långfärdsskridskor. Skulle vilja ge mig ut (organiserat så klart) på en längre tur. Känner att det skulle kunna vara min grej.
Jag gillar orkidéer och tycker att de är väldigt vackra. När de blommar vill säga… För hur fina de än är i affären när man köper dem så slutar de ju blomma vad det lider och då börjar processen med att få dem att blomma igen.
Just orkidéskötsel är nog inte det jag är allra bäst på. Visst, periodvis sköter jag dem enligt konstens alla regler och ger denm till och med näring, men rätt ofta glömmer jag bort dem också.
Därför funderar jag just nu på ifall jag borde ha dokumenterat hur jag skött/misskött dem eftersom de sedan strax före jul blommar helt fantastiskt. Just då tyckte jag det var lite lagom kul när de starkrosa orkidéerna fick knoppar och slog ut lagom till jul. Om ni missat det så är det rätt mycket rött som hör julen till… Men nu bara njuter jag och hoppas att de står sig länge.
Jag har skrivit om det förut – Jag har en helt fantastiskt utsikt från mitt jobb. Sommar som vinter, höst som vår. Alltid händer det något. Idag kom jag till och med på att jag skulle ta med den stora kameran till jobbet så att jag hade bilder som var tagna med annat än mobilen (även om den sköter sig suveränt den med). Det är verkligen en förmån att ha en arbetsplats som ligger så vackert.
Och ja – vi lyckas faktiskt jobba också!
en lisa i livet 