Ruggigt (men varmt) väder, regn och blåst. Mörkret kommer krypande tidigt. Är det verkligen hösten som är här redan?
Men ok – det är rätt mysigt att tända ljus och mysa också. God mat, trevligt sällskap (ja – en bebis är inblandad också :-)) och att bara vara.
Nu har jag höstmyst lite så nu är lite mera sommar välkommen igen! Hallå – Brittsommaren! Var är du?
Då och då påminns vi brutalt om hur skört livet är. På bara en sekund kan så oerhört mycket förändras. Tänker idag på den tragiska tågolyckan här i Stenungsund där två unga tjejer omkom.
Jag nåddes av nyheten via ett sms från yngsta dottern och just idag var jag glad över att de äldre döttrarna faktiskt inte bodde hemma längre. Då kunde det inte vara någon av dem. Nu i efterhand känns det som en futtig tanke.
Vad smått allt annat blir i jämförelse. Vardagstjatet, smågruffet och allt annat som faktiskt hör familjer till. Inget går att jämföra med den smärta som familjer och vänner till de två omkomna nu går igenom. De hade nog gärna haft mer vardagstjat och smågruff istället. Mina tankar går till dem.
Har upptäckt att maten vi lagar hemma numera räcker till matlådor också. Ändå lagar vi mindre mat. Det är absolut inte så att jag klagar, jag tycker bara att det är ett lite spännande fenomen. Frågan är om det kommer att fortsätta så eller om vi successiv kommer att lära oss och anpassa matlagningen till tre personer?
Har klurat lite på varför det blivit en sån uppenbar skillnad nu och tror att jag har svaret. För ett år sedan flyttade äldsta dottern hemifrån och skillnade mellan att laga mat till fyra personer istället för fem var inte så stor. Nu när även mellandotterna har flyttat blir skillnaden större oavsett om man räknar på att vi nu gått från fyra till tre eller för den delen jämför med från fem till tre personer.
Pannbiff med egengjord klyftpotatis var på gång på/i spisen när jag kom hem idag. Till det serverades grönsaker och en vitlökscréme fraiche.
Delikat!
Matlåda räckte det till också…
Detta lagades av hon som säger att hon inte kan laga mat. Jag vill påstå att hon visst kan laga mat 🙂
Tack hjärtat!
Har i helgen haft besök av min lillebror med familj, underbara svägerskan och två små prinsessor. Småtjejerna är 1 respektive 3 år gamla och jösses vad ljuvliga de är. Tempot är högt, skratten klingande och humörväxlingarna snabba. De här små flickorna har lyckats linda både mig och maken många varv runt lillfingrarna och vi kommer på oss själva med att ligga på golvet, leka jage, och bara bedåras av dem.
Att de vaknar tidigare än vi varit vana vid de senaste åren tänker man inte på just då och morgonmyset med dem gör att dagen startar med en guldkant. När äldste tjejen dessutom kommer springande för att dela ut kramar och säger ”ja älshar dig” så fullkomligt smälter jag!
Ändå – när vi hade vinkat av dem satte maken och jag oss på altanen och halvdog. De tidiga morgnarna och det höga tempot tog ut sin rätt. Var det lika intensivt när våra tjejer var små? Troligen – men man glömmer uppenbarligen väldigt fort och när man är mitt i det orkar man så mycket mer än man tror. Just nu är lillebror och svägerskan mina hjältar!
Nu längtar jag tills vi ses igen!
