Intressant – maten räcker till matlådor

Har upptäckt att maten vi lagar hemma numera räcker till matlådor också. Ändå lagar vi mindre mat. Det är absolut inte så att jag klagar, jag tycker bara att det är ett lite spännande fenomen. Frågan är om det kommer att fortsätta så eller om vi successiv kommer att lära oss och anpassa matlagningen till tre personer?

Har klurat lite på varför det blivit en sån uppenbar skillnad nu och tror att jag har svaret. För ett år sedan flyttade äldsta dottern hemifrån och skillnade mellan att laga mat till fyra personer istället för fem var inte så stor. Nu när även mellandotterna har flyttat blir skillnaden större oavsett om man räknar på att vi nu gått från fyra till tre eller för den delen jämför med från fem till tre personer.

Jösses – hur orkade vi egentligen?

Har i helgen haft besök av min lillebror med familj, underbara svägerskan och två små prinsessor. Småtjejerna är 1 respektive 3 år gamla och jösses vad ljuvliga de är. Tempot är högt, skratten klingande och humörväxlingarna snabba. De här små flickorna har lyckats linda både mig och maken många varv runt lillfingrarna och vi kommer på oss själva med att ligga på golvet, leka jage, och bara bedåras av dem.

Att de vaknar tidigare än vi varit vana vid de senaste åren tänker man inte på just då och morgonmyset med dem gör att dagen startar med en guldkant. När äldste tjejen dessutom kommer springande för att dela ut kramar och säger ”ja älshar dig” så fullkomligt smälter jag!

Ändå – när vi hade vinkat av dem satte maken och jag oss på altanen och halvdog. De tidiga morgnarna och det höga tempot tog ut sin rätt. Var det lika intensivt när våra tjejer var små? Troligen – men man glömmer uppenbarligen väldigt fort och när man är mitt i det orkar man så mycket mer än man tror. Just nu är lillebror och svägerskan mina hjältar!

Nu längtar jag tills vi ses igen!

Vissa dagar innehåller mer än andra

När jag vaknade imorse var det av att min guddotter ropade ”papppa” innifrån gästrummet nere. Fast ropade var nog att överdriva, det var mer ett försiktigt ”pappa” jag hörde. Jag gick in till henne och hon ville följa med och mysa i min säng så vi kröp ner. Egentligen trodde jag inte att jag skulle få sova så mycket till (klockan var 06.40) så jag blev väldigt förvånad när hon gottade ner sig, lade sin hand på min axel och somnade om – så mysigt….

Nästa gång jag/vi vaknade var det av små tassande, rätt hårt tassande, fötter på övervåningen. Guddotterns lillasyster var i full gång. Vad ovant det är med tasset av små fötter på övervåningen numera. Det känns ju inte alls som att det var så länge sedan det var döttrarna man hörde. Nu är det istället ljudet av syskonbarnens små fötter vi får förmånen att njuta av.

Mellandottern kom hem på besök. Hon skulle följa med på ett namngivningskalas och ville även passa på umgås med sina småkusiner innan så det blev fullt fart på busandet och när hon sen även skulle sminka sig var glädjen på topp hos framförallt den äldsta kusinen. Mia – mink…. så säger hon och hon vet precis var allt ska vara. Kanske en blivande makeup-artist 🙂

Det var underbart att kunna äta lunchen på altanen. Vilket härligt väder! Hoppas det upprepas även kommande helger. Båten lockar mycket och både maken och jag ser fram emot lite båtliv igen. Det har typ varit ganska lite av den varan sedan vi kom hem från semestern.

Något jag uppskattar mycket med båtlivet är att vi är utomhus så  mycket och efter att jag hade sprungit vid sju-tiden, fick jag igenom att vi skulle sätta oss ute på altanen. Jag tände ljus och lyktor och tog fram filtar men det hjälpte inte. 20 minuter fick jag njuta av att vara utomhus, sen vill gänget gå in… Ok – det var bara 12 grader och jag var nog fortfarande varm efter min joggingtur men ändå – hallå! Klena är vad de är 🙂 eller så är det jag som är galen. Hm… vi kan väl bestämma att det är en kombination.

Oavsett så har dagen varit härlig och självklart med guldkanten att få träffa nära och kära i alla olika åldrar. Från minsta kusinen till min mormor – och så alla där emellan 🙂 Guldkant som sagt!

Imorgon blir det mera kalas!

Nu är det till och med bäddat

Eftersom min bror med familj ska komma och hälsa på nu i helgen har vi också använt det som lite morot för att bli klara med våra rumomflyttningar och lite annat meck. Tre rum har vi gett oss på och i ett av dem har vi målat väggar och tak också. De andra rummen har vi alltså fuskat lite med 🙂 så länge.

Nu är det så äntligen klart och eftersom de kommer ganska sent har jag till och med bäddat åt dem. Visst är jag snäll?!

Visst finns det lite kvar att göra  men för nu är jag jättenöjd. Ett kanonfint arbetsrum, ett gästrum med en 1,05 säng och plats för madrass och resesäng och ett gästrum med en 1,20 säng där vi även lyckats få in en läsfotölj och MASSOR med böcker. Det känns viktigt att det finns både rum och sängar till döttrarna som flyttat hemifrån och det gör det nu.

Bilder på arbetsrummet hittar du här