…som betyder så oerhört mycket!
Kategori: Familj och vänner
Grattis älskade lillasyster!
Idag fyller lillasyster i England år. Det är vid sådana här tillfällen (bland annat) som jag tycker att hon bor alldeles för långt bort. Tänk om jag istället hade kunnat promenera hem till henne, öppnat en flaska vin och bara fått mysa med henne. Istället får det bli virtuellt firande istället.
Grattiskramen till dig tjejen. Nästa år fyller du tant – fast nä… (du påstod att jag fyllde tant när jag fyllde xx :-))
Saknar dig!
Vilken middag det bjöds på
Svärfars svägerska hade fyllt jämna år och bjöd idag på middag på Nösunds Värdshus. Vi visste precis var det låg och hur det såg ut – från vattnet… Vägen runt Lyr har vi gått många gånger med båten, dock utan att stanna till där. Vacker är det oavsett vilken väg man kommer…
De hade kommit dit redan runt lunchtid och spa’at så vissa av dem hade fortfarande fina rosa armband på sig när vi kom dit :-). Vi kan väl säga att det matchade vissas kläder bättre än andras.
Vilken middag det var. Fantatiskt god mat och de som drack de rekommenderade vinerna till öste lovord över även det. Mitt vatten var inte dåligt det heller. Klart och kallt. Lax, 65-gradiga ägg och färsk babyspenat till förrätt, sej med gräslökssås och sparris till varmrätt och som avslutning en chokladfondant med glass och färsk frukt. Allt serverat i en vacker inom- och utomhusmiljö. Hit åker jag gärna tillbaka.
Hm – det kallas nog höstmys
Ruggigt (men varmt) väder, regn och blåst. Mörkret kommer krypande tidigt. Är det verkligen hösten som är här redan?
Men ok – det är rätt mysigt att tända ljus och mysa också. God mat, trevligt sällskap (ja – en bebis är inblandad också :-)) och att bara vara.
Nu har jag höstmyst lite så nu är lite mera sommar välkommen igen! Hallå – Brittsommaren! Var är du?
Njut av livet – det går inte i repris
Då och då påminns vi brutalt om hur skört livet är. På bara en sekund kan så oerhört mycket förändras. Tänker idag på den tragiska tågolyckan här i Stenungsund där två unga tjejer omkom.
Jag nåddes av nyheten via ett sms från yngsta dottern och just idag var jag glad över att de äldre döttrarna faktiskt inte bodde hemma längre. Då kunde det inte vara någon av dem. Nu i efterhand känns det som en futtig tanke.
Vad smått allt annat blir i jämförelse. Vardagstjatet, smågruffet och allt annat som faktiskt hör familjer till. Inget går att jämföra med den smärta som familjer och vänner till de två omkomna nu går igenom. De hade nog gärna haft mer vardagstjat och smågruff istället. Mina tankar går till dem.
en lisa i livet 