Igår fick jag en sån här klocka av maken. Den är av det Danska märket Skagen och jag blev jätteglad.
Visst är den skitsnygg?!
Kategori: Familj och vänner
Speciella människor
Det finns vissa människor som är väldigt speciella. Människor som man verkligen klickar med.
1989 lärde jag känna en sådan person. Jag och maken var nyinflyttade i ett hyreshus där hon och hennes familj bodde och det blev bara helrätt. Vi har skrattat ihop, gråtit ihop och bara varit ihop. Hon och jag, hon och min familj, våra familjer – helt villkorslöst!
Hon och hennes äldsta dotter var tärna och brudnäbb när maken och jag gifte oss och maken och jag och 1½ månad gamla äldsta dottern var vittnen när hon gifte sig.
Vi flyttade till Stockholm men våra familjer höll kontakten. Vi flyttade tillbaka till västkusten och tappade kontakten. Bara sådär. Vet inte riktigt vad som var orsaken men vi hade på båda håll tre små barn och jobb och fullt upp. Det kan ha varit det och det kan ha varit något annat.
I våras hittade vi varandra på Facebook igen – och förra veckan träffades vi på stan för en fika. Det var första gången på elva år som vi sågs men det kändes som det kunde varit igår. Tårarna steg i ögonen när vi kramade om varandra och vi pratade och pratade och pratade. Det finns många luckor att fylla.
Igår kom hon och hennes goa son, som jag inte hade träffat tidigare, hem till oss och sov över. Nu fick maken träffa henne igen och även våra döttrar. Äldsta dottern hade svaga minnen av henne men det två andra får nu lära känna henne.
Det var en underbar kväll och vi satt ute till efter elva och pratade, munhöggs (!) och mindes. Fler och fler minnen dök upp och vi fyllde samtidigt i luckor. Självklart åkte fotoalbumet fram och vi skrattade gott åt både kläder och permanentade hår.
Jag är oerhört glad att vi fått kontakt igen och nu tänker jag inte tappa bort henne igen!
På svaj vid Lyr
Maken är på väg hem från Australien så jag tog med mig döttrarna, mamma och en väninna ut med båten. Vi har kortslutning i elektroniken till instrumenten så det var bara att plocka fram papperssjökorten och navigera med hjälp av dem.
Nu ligger vi på svaj vid Lyr och solar och badar. Det är faktiskt 21 grader i vattnet.
Så har ska man ha det när man har det som sämst!
Efter en dag på spa är vi tillbaka hemma på altanen. Rosévinet svalkar och om en liten stund tänder vi grillen. Imorgon blir det en tur på havet.
Bröllopsdag!
Det kom ett blomsterbud och blommorna var från maken som för tillfället är i Australien.
Idag firar vi 19-årig (!) bröllopdag. Ändå känns det som igår, den där midsommaraftonen i Strömstad kyrka. Jag var 19 och maken hade fyllt 27. Många ojjade sig och tyckte nog att framförallt jag var för ung.
För fyra år sedan, när vi firade 15-årig bröllopsdag, förnyade vi våra äktenskapslöften. Något som mottogs på lite olika sätt bland människor omkring oss. Vissa trodde att vi hade haft problem, andra undrade vad det skulle vara bra för men många tyckte att det var jättefint. Och det var det också. Vackert och speciellt eftersom vi fick fira med våra döttrar som kunde vara delaktiga genom sång och musik, och fint också eftersom jag älskar min man djupare och mer innerligt efter allt vi gått igenom. Mest roliga men även en del som definitivt varit lättare att hantera med honom vid min sida.
Nästa år firar vi att vi varit gifta i 20 år. Redan 19 år tycker jag är häftigt men 20 år – det måste bara vara vuxenpoäng på det!
Jag älskar dig maken!
en lisa i livet 