Igår midsommarafton.
Mellandotter med sambo på besök. Sillunch hos vänner och grill på kvällen hos oss.
Sol och varmt hela dagen ända tills vi skulle äta middag. Då dukade vi om inne/ute några gånger innan vi tillslut åt inne medan ett tunt duggregn passerade.
En riktigt trevlig midsommarafton helt enkelt. Komplett med kransar, sill, äggost, jordgubbar, grillat och givetvis släkt och vänner.
Vi har precis lämnat Bohus Malmön och är på väg hemåt. Givetvis är det rak motvind och att kryssa i 6 timmar är inte vår grej. Alltså går vi för motor och kan passa på att städa och diska under tiden. Vädret idag är inte riktigt lika bra som de två tidigare dagarna men klagar gör vi inte.
Alla vi tre kompisbåtar låg kvar igår och vi fick en härlig dag med inslag av allt som hör en riktig sommardag till.
Vätskepaus är viktigt på promenad.
…och jag vet att jag sade att jag inte skulle bada men det var 25 grader i luften och 19 i vattnet.
Vi avslutade med grill och ostar i vår sittbrunn tills myggen tvingade oss att gå in.
Hon gjorde det! Hon bestämde sig och jag borde ju, av erfarenhet, veta att när hon gör det så fixar hon det också. Som när hon bestämde sig för att hon kunde cykla utan stödhjul och bara satte sig på cykeln och trampade iväg. Eller när hon hon sade att hon visst kunde simma och en vecka senare simmade hem simborgarmärket.
Den här gången var det körkortet som hon för några veckor sedan bestämde sig för att fixa. Teoriprovet igår och uppkörningen idag och hon satte båda! På första försöket precis enligt plan.
Hon är lång i vanliga fall men idag växte hon ytterligare. Så målmedvetet. Så starkt. Så väl värt!
Nu gäller det att hon hittar en billig och bra bil att köpa så att jag får tillbaka min.
(Att ta körkort har varit en jätteutmaning för henne. Julen 20111 var hon med om en trafikolycka där bilen hon åkte i blev påkörd från sidan. Den sida som hon satt på. Dottern hade efter det svårt att överhuvudtaget åka bil så att hon nu tagit körkort är stort. Supermegastort!)
När jag vaknade och såg att klockan bara var tjugo över sju försökte jag intensivt somna om igen. Gästerna från lördagen lämnade inte förrän strax före (noll)tre och fyra timmars sömn brukar jag inte klara mig på.
Det gick sådär att somna om men vi låg och drog oss rätt länge innan vi åt frukost och sen lade vi oss en stund till innan bi drog igång dagen. Philip hade nog helst stannat i sängen hela dagen. Han var nog den som var tröttast av oss.
Promenaden med en vän jag inte träffat på länge var precis vad som behövdes idag. Hon har Sintras kullbror Rufus och jag är riktigt glad att Philip och han funkar ihop.
Lite spontant träffade vi ytterligare två welshar så det blev massa bus.
Resten av dagen blev det soffan och lite Narcos.
Långt efter alla andra ser vi serien och jag inser att jag levde mitt i det som hände i Colombia 1983-1984. Minns händelser och åkte bl a förbi avspärrningarna efter justitieministerns dödsskjutning och kommer ihåg bilen. Reality strikes kan man säga…
Nu sova, även om det fortfarande är ljust ute.
…och den blir extra bra när två av tre döttrar har möjlighet att vara med och fira sin pappa.
en lisa i livet 