…och den blir extra bra när två av tre döttrar har möjlighet att vara med och fira sin pappa.
Kategori: Familj och vänner
Det blev mycket skratt
Samla ihop ett gäng gränner (grannar som är vänner), tillför god mat och vin och du får en fantastiskt rolig tillställning där samtalsämnen spretar åt alla olika håll. Så här dagen efter har jag träningsvärk i både kinder och mage av allt skrattande.
Jösses…
Sen får jag försöka döda ryktet om att vi håller barn inlåsta… En av grannarnas dotter var hemma hos oss och tittade på film när en annan granne knackade på (vi var alltså inte hemma hos oss) och berättade att hon hade hört någon som knackade på ett fönster och som behövde hjälp. Grannens dotter berättade att hon var inlåst… Hm…
Det visade sig att hon hade tryckt på dörren samtidigt som hon försökte låsa upp och det gick inte så bra.
Nej – vi har aldrig och kommer aldrig hålla barn inlåsta.
Idag ska vi träffa Gnistas kullbror Jaspis. De fyller ju ett år på tisdag så det blir lite kalas med kenneln. Tänk att det har gått ett helt år..,
När helgen liksom bara går
Ibland måste man bara vara. Liksom ta dagen som den kommer och inte göra så mycket. Ändå blir det en del insprängda inplanerade saker under en helg som egentligen är tom.
Till exempel måste man börja med gulaschsoppan redan efter frukosten så att den blir mustig och fin till middagen man spontant bjudit in sina vänner till. Den där gulaschsoppan som jag fick receptet till av Frau Maria i Tyska Ruderting.
Och så var det den där skogspromenaden, där vi också skulle grilla.
Vi pulsade i decimeterdjup snö och valde det kortare spåret när snön började fastna i hundarnas päls och under tassarna. Men härligt var det och träningsvärk fick jag. Dessutom hade vi lånat med oss Gnista och fick mysa lite med henne också.
Det är så roligt att se hur Philip mer och mer tar för sig och hittar sin plats hos oss. Och kul i snön har han verkligen. 
Synd att snön ska försvinna nu… Jag hade gärna behållt den ett tag till.
Ett tack och farväl
Januari har de senaste åren inte riktigt varit snäll. Min mormor, farmor och nu senast döttrarna farmor, har alla gått bort när året varit alldeles nytt. Januari blev alltså även i år en tung månad.
Både min mormor och farmor hade passerat 90-årsstrecket med råge medan makens mor och döttrarnas farmor inte ens hunnit fylla 80. Det var ett tungt, hastigt och oväntat dödsfall och vi blev alla tagna på sängen.
Idag fick vi ta farväl. Ute sken solen och luften var kall och klar. Det var sådär konstigt när man liksom märker att allt flyter på medan man själv liksom är i en bubbla. Vi var bara de närmaste och det var vackert. Och sorgligt. Men ändå bra. Så bra det nu kunde bli.
Det var svårt att ta farväl. Det hände ju så plötsligt men farväl tog vi och minnas dig kommer vi. Mycket. Ofta. Alltid.
Du lämnar efter dig ett tomrum.
Inget farväl
inga medvetna ord
Så fort och tyst gick Du
bort från vår jord
Här går vi i rester ur Din
svunna värld
Bland tankar och minnen
som färgat Din härd
Allt som Du älskat
Oss bilder nu ger
Du talar och skrattar
Vi minns Dig och ser
Ett slut och en början
Efter att ha haft hemmaboende barn i lite mer än 25 år flyttade idag yngsta dottern hemifrån. Det är stort. För både henne och oss.
Sista ungen ut ur boet liksom…
Stort för både henne och oss.
Ja, och Gnista förstås. Men hon verkade rätt nöjd.
För så är det. De är två som flyttat idag och huset blev plötsligt väldigt stort. Men fint får hon det och bra kommer det att bli.
Nu väntar vi på inbjudan till inflyttningsmiddag.
Tre vuxna barn! När hände det liksom?
