Familj och vänner – Sida 3

Också en söndag

Publicerat den 15 maj, 2016 av en lisa i livetLämna en kommentar

När jag vaknade och såg att klockan bara var tjugo över sju försökte jag intensivt somna om igen. Gästerna från lördagen lämnade inte förrän strax före (noll)tre och fyra timmars sömn brukar jag inte klara mig på.

Det gick sådär att somna om men vi låg och drog oss rätt länge innan vi åt frukost och sen lade vi oss en stund till innan bi drog igång dagen. Philip hade nog helst stannat i sängen hela dagen. Han var nog den som var tröttast av oss.

Promenaden med en vän jag inte träffat på länge var precis vad som behövdes idag. Hon har Sintras kullbror Rufus och jag är riktigt glad att Philip och han funkar ihop.

Lite spontant träffade vi ytterligare två welshar så det blev massa bus.

Resten av dagen blev det soffan och lite Narcos.

Långt efter alla andra ser vi serien och jag inser att jag levde mitt i det som hände i Colombia 1983-1984. Minns händelser och åkte bl a förbi avspärrningarna efter justitieministerns dödsskjutning och kommer ihåg bilen. Reality strikes kan man säga…

Nu sova, även om det fortfarande är ljust ute.

Födelsedagsfredag

Publicerat den 9 april, 2016 av en lisa i livetLämna en kommentar

…och den blir extra bra när två av tre döttrar har möjlighet att vara med och fira sin pappa.

Det blev mycket skratt

Publicerat den 14 februari, 2016 av en lisa i livetLämna en kommentar

Samla ihop ett gäng gränner (grannar som är vänner), tillför god mat och vin och du får en fantastiskt rolig tillställning där samtalsämnen spretar åt alla olika håll. Så här dagen efter har jag träningsvärk i både kinder och mage av allt skrattande.

Jösses…

Sen får jag försöka döda ryktet om att vi håller barn inlåsta… En av grannarnas dotter var hemma hos oss och tittade på film när en annan granne knackade på (vi var alltså inte hemma hos oss) och berättade att hon hade hört någon som knackade på ett fönster och som behövde hjälp. Grannens dotter berättade att hon var inlåst… Hm…

Det visade sig att hon hade tryckt på dörren samtidigt som hon försökte låsa upp och det gick inte så bra.

Nej – vi har aldrig och kommer aldrig hålla barn inlåsta.

Idag ska vi träffa Gnistas kullbror Jaspis. De fyller ju ett år på tisdag så det blir lite kalas med kenneln. Tänk att det har gått ett helt år..,

När helgen liksom bara går

Publicerat den 24 januari, 201624 januari, 2016 av en lisa i livetLämna en kommentar

Ibland måste man bara vara. Liksom ta dagen som den kommer och inte göra så mycket. Ändå blir det en del insprängda inplanerade saker under en helg som egentligen är tom.

Till exempel måste man börja med gulaschsoppan redan efter frukosten så att den blir mustig och fin till middagen man spontant bjudit in sina vänner till. Den där gulaschsoppan som jag fick receptet till av Frau Maria i Tyska Ruderting.

Och så var det den där skogspromenaden, där vi också skulle grilla.

Vi pulsade i decimeterdjup snö och valde det kortare spåret när snön började fastna i hundarnas päls och under tassarna. Men härligt var det och träningsvärk fick jag. Dessutom hade vi lånat med oss Gnista och fick mysa lite med henne också.

Det är så roligt att se hur Philip mer och mer tar för sig och hittar sin plats hos oss. Och kul i snön har han verkligen.

Synd att snön ska försvinna nu… Jag hade gärna behållt den ett tag till.

Ett tack och farväl

Publicerat den 14 januari, 2016 av en lisa i livet2 kommentarer

Januari har de senaste åren inte riktigt varit snäll. Min mormor, farmor och nu senast döttrarna farmor, har alla gått bort när året varit alldeles nytt. Januari blev alltså även i år en tung månad.

Både min mormor och farmor hade passerat 90-årsstrecket med råge medan makens mor och döttrarnas farmor inte ens hunnit fylla 80. Det var ett tungt, hastigt och oväntat dödsfall och vi blev alla tagna på sängen.

Idag fick vi ta farväl. Ute sken solen och luften var kall och klar. Det var sådär konstigt när man liksom märker att allt flyter på medan man själv liksom är i en bubbla. Vi var bara de närmaste och det var vackert. Och sorgligt. Men ändå bra. Så bra det nu kunde bli.

Det var svårt att ta farväl. Det hände ju så plötsligt men farväl tog vi och minnas dig kommer vi. Mycket. Ofta. Alltid.

Du lämnar efter dig ett tomrum.

Inget farväl