Den 22 juni firade maken och jag silverbröllop och då passade vi på att förnya våra löften. Idag är det exakt ett halvår sedan och jag minns dagen med stor ödmjukhet. Det var helt klart en av de finaste dagarna i mitt liv!
På klipporna, vid havet, med nära och kära – och mannen i mitt liv. Mannen jag tänker bli gammal med.
Döttrarna presentade oss med fotograf och jag är så glad över bilderna. Några av dem finns här.
Sist ut i en syskonskara av tre har ska nu även yngsta dottern flytta hemifrån. Och det väldigt snart. Idag skrev hon kontrakt på sin nya lägenhet och för att fira bjöd hon familjen på finchampagnen. Självklart hjälpte vi till att fira.
Även Gnista och Philip var med och firade så klart….
(skon som ligger där kom Philip bärande på när yngsta dottern fick besök 🙂 Han brukar göra så)
Jag kan köpa att dottern vill flytta hemifrån men att hon tar med sig sin hund (Gnista)… Nej – jag vet inte om jag gillar det alls…
Plötsligt är det inte många dagar kvar till julafton och huset börjar fyllas med familj. Förväntan ligger i luften och listor skrivs om vad som ska handlas och fixas med.
Ändå hinner man med lite träning och en av helgens höjdpunkter var när äldsta dottern följde med till gymmet. 47 kg lättare ska hon nu lägga till det som en vana och jag är så glad att få vara med och hjälpa henne igång.
Till veckan fylls huset på med ännu fler och det kommer att krävas både skohorn och hjärterum för att få plats med alla men det ska gå. Det måste gå och alla rum och skrymslen i huset kommer att få bekänna färg. Kanske borde vi bygga ut till nästa jul?
Philip och Gnista kommer inte ha svårt att hitta sovplatser. De är rätt nöjda med att vara där alla andra är.
Men innan det blir jul på riktigt blir det några dagars jobb till…
Äldsta dottern fyllde 25 år i början av december och nu när hon kommit hem till jul bjöd hon in släkten för lite kalas. Ganska mycket kalas om man får säga så.
Redan tidigt imorse var hon iväg och handlade och det har grejats och fixats i köket hela dagen.
Vi andra bidade vår tid och ordnade lite extra med paket. Sånt är viktigt när man fyller 25. Eller ja, det är viktigt oavsett vad man fyller så klart.
Trevligt värre blev det och supermumsigt. Mamman njöt av allt men kanske mest av att ha alla döttrarna hemma inför julen.
Att mamman sedan funderade på hur det gick till när dottern plötsligt var 25 är en helt annan fråga.
Först julbord med jobbet i fredags. Sedan middag med jultema hos goda vänner på lördagen för att sedan toppa med lucia- och adventsmys hemma på söndagkvällen. Nu luktar det till och med jul hemma och jag har haft årets husliga dag.
Det där med att vara huslig är inte min grej men idag bjöd jag på massa egengjorde godsaker. Ibland förvånar man till och med sig själv.
Saffransbullar med mandelmassa, pepparkaka med parmesan, smördegsknyten med dadlar, valnötter och ädelost, laxröra på pepparkakor, baconlindade dadlar och massa tyskt julgodis. Jag somnar inte hungrig idag…
Men det har varit massor av frisk luft också. Det blir lätt så med hund i huset. Två skogspromenader hann jag med. En i lördags och en idag. Härligt skönt och att se Philip springa lös och vara lycklig gör mig glad.
Vi blev rekommenderade att vänta i sex månader med att släppa honom men nu gör vi det även om det bara gått tre och en halv månad. Och han är jätteduktig och håller kanonbra koll på oss.
en lisa i livet 