När vi för ett år sedan hämta vår valp Sintra i Lysekil begåvades vi samtidigt med en ny släkt. Hundsläkten. För så måste det väl ändå vara?
Sintras kullbror hamnade i Stora Höga och våra familjer lärde känna varandra. Sintra och Rufus var bästisar redan i valplådan och det har fortsatt.
Även med oss människor klickade det och vi har fortsatt att umgås. Vi gör utflykter, tränar tillsammans och har alltid roligt när vi ses. Dessutom är hundarna fortfarande de bästa av vänner.
Att bli hundägare har visat sig ha många dimensioner och en av dem för oss är alla nya människor vi träffar och lär känna. Att även då få en ny ”släkt” är lite grädde på moset så att säga.
