Just nu vill jag har familjen nära mig. Så mycket av familjen som möjligt. Även om det innebär att jag får dela upp den under en längre period. Alla kan ju inte komma hem bara för att jag vill det. De kanske också har planer. Men jag vill vara med dem. Torsdag till söndag har mellandottern varit hemma och på torsdag kommer äldsta dottern och är med oss ett par dagar.
Efter yngsta dotterns operation för snart två veckor sedan känner jag att det har varit extra viktigt för mig. Om vi ska göra något ska de kunna följa med. Löjligt? Kanske. Fast inte egentligen. Det är nog bara en del av att ta sig igenom väntan. Väntan på att veta hur operationen verkligen gick. Och så mitt kontrollbehov då Detta har lett till att jag har fått göra vissa val så att vi har kunnat vara tillsammans – så mycket som möjligt.
Idag tränar yngsta dottern första gången efter ablationen. Egentligen skulle hon ha tränat i fredags redan men då hade hon för ont i ljumskarna för att kunna göra det. Vi håller tummarna för att allt går precis som det ska och precis som vi vet att det kommer att gå.
