Många födelsedagar är det under perioden mars-juni. Nu är det dags för makens mamma som fyller år. 29 tror jag bestämt att det är 🙂
Kategori: Familj och vänner
Det som är glömt är glömt
Det är så mycket lättare på hösten. Ja, att ge sig iväg direkt efter jobbet och ut till båten för att kasta loss. Då finns allt där. Alla basvaror, kläder, hygienartiklar och allt annat man kan behöva.
När jag skulle packa igår var det lite klurigt. Vad skulle jag behöva under helgen och vad fanns redan i båten. Det blev en del klurande fram och tillbaka och ärligt talat klurade jag nog en del i onödan. Jag behöver ju inte ha tre olika fleecetröjor att välja mellan just den här helgen. Inte heller behöver jag ha med många olika ombyten. Nej jag satsade istället på kläder som funkar för båda kallt väder och lite varmare. Vem vet om vi hittar lä någonstans? Ligger solen på då kan det bli jättevarmt ju.
Handlingslistan var ett annat kapitel. De enda basvarorna som finns i båten är kryddor och det lär vi inte bli mätta på. Två middagar och två luncher skulle vi snabbt och lätt komma på. Dessutom skulle vi ju även tänka till kring alla, och då menar jag alla ingredienserna.
Sen var det det här med täcken som skulle ut till båten. När jag plockade fram dem hemma igår kom jag på att det nog hade varit trevlig att ha med dem nytvättade. De ska ju trots allt bo där ett tag. Klockan var då närmare midnatt och det var inte läge att börja tvätta då. Tur då att vi har en tvättmaskin med timer på. Den kunde jag ställa. Att tvätta båda täckena på en gång hade nog ändå varit på gränsen till vad maskinen hade mäktat med och det hade ändå inte gått att torktumla allt på en gång så det fick bli två maskiner. Den första var klar när jag vaknade så det täcket hann snurra klart med tennisbollarna i torktumlaren innan det andra täcket var färdigtvättat och fick åka sina varv.
Men, nu tror jag att vi fått med det mesta. Till och med mattan nedanför trappan som jag kom på hade tagit slut fick vi snabbfixat på lunchen. Det som är glömt nu är glömt och det får vi helt enkelt klara oss utan. Eller så kan Alinde bistå oss med det, och vi dem med det de har glömt…
Nu ger vi oss av! Och visst är vädret bättre nu än det var i förmiddags? Hoppas nu på samma väder som första seglingshelgen förra året.
Tar varje möjligt tillfälle att fira
Äldsta dottern gästspelar hemma hos oss en natt så vi passar pä att fira lite. Varför inte liksom? Grillen är tänd och ljudnivån är redan högre. Det tränas spanska och skrattas.
Me like!
Jag tror att vi alla behöver fira lite mer i vardagen. Det finns så mycket att fira. Att valpen hunnit bli två veckar och att vi ska ut med båten hör också till kvällens firande 🙂
Vi vågar fira lite…
Maken har åkt iväg på tjänsteresa till England men yngsta dottern och jag vågade oss på ett lite försiktigt firande. Fira ville vi ju. Att dottern inte hade haft en enda hjärtrusning under gårdagens träning var ju en jätteframgång. Ändå är det ett lite återhållsamt firande. Jag vågar fortfarande inte riktigt tro att det är sant även om jag vet att jag borde. Istället är jag försiktigt glad (men bubbligt glad i hemlighet) så att jag inte blir besviken igen. Ändå vet jag logiskt sett att det ÄR en jätteframgång och att operationen faktiskt lyckades. Ändå… Ja…
Hur firar man då en tisdag? Ut och äta ville vi och det blev Harrys. Lite tomt på folk men god mat. Till och med efterrätt slog vi till på. Ägaren och ytterligare två personal passade upp oss så vi saknade verkligen ingenting. 🙂 Det var jättemysigt att få rå om dottern själv och det blev mycket prat och skratt. Nästa gång ska vi vara fler… Och skratta ännu mer…
Hemma igen kunde jag konstatera att tvätten inte hade vikt sig själv.
Nära nu… familjen och att väntan är över
Just nu vill jag har familjen nära mig. Så mycket av familjen som möjligt. Även om det innebär att jag får dela upp den under en längre period. Alla kan ju inte komma hem bara för att jag vill det. De kanske också har planer. Men jag vill vara med dem. Torsdag till söndag har mellandottern varit hemma och på torsdag kommer äldsta dottern och är med oss ett par dagar.
Efter yngsta dotterns operation för snart två veckor sedan känner jag att det har varit extra viktigt för mig. Om vi ska göra något ska de kunna följa med. Löjligt? Kanske. Fast inte egentligen. Det är nog bara en del av att ta sig igenom väntan. Väntan på att veta hur operationen verkligen gick. Och så mitt kontrollbehov då Detta har lett till att jag har fått göra vissa val så att vi har kunnat vara tillsammans – så mycket som möjligt.
Idag tränar yngsta dottern första gången efter ablationen. Egentligen skulle hon ha tränat i fredags redan men då hade hon för ont i ljumskarna för att kunna göra det. Vi håller tummarna för att allt går precis som det ska och precis som vi vet att det kommer att gå.
en lisa i livet 