Årets glöggpremiär

image

image

Så var den avklarad. Årets glöggpremiär. Det är alltid lika intressant att få reda på när rätt tillfälle var för det går inte direkt att planera. Det bara blir.

Vi träffade våra vänner på en parkeringsplats under Älvsborgsbron för en promenad längs södra älvstranden. Regnet hängde i luften men det var först sista biten som det började regna. Vi hukade under ett tak vid Röda Sten och den medhavda glöggen satt som en smäck. Tänk att man hinner glömma hur gott det är mellan gångerna. Den och pepparkakorna var ett klockrent val.

Nu är frågan – kommer vi kunna vänta till första advent på nästa glögg?

Änglar – visst finns de

Äldsta dottern fick en ljuskedja i fredags. Den består av änglar och hon hängde den i köket över gardinstången istället för gardin. Medan vi hängde upp den kom jag att tänka på en sång jag brukade sjunga som barn och som jag förknippar med en speciell person. Den får mig att tänka på lyckliga minnen från barn- och ungdomstiden som jag vårdar och värdesätter högt.

Glöm inte bort att änglarna finns

Att de är här för att se hur vi har det

Att de kan hjälpa oss fast de inte syns

Glöm inte bort att änglarna finns

Hipp hipp hurra!

Idag fyller min guddotter 3 år och nu är hon en stor tjej. När jag ringde och sjöng för henne började hon gapskratta och det har hon inte gjort tidigare. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Hon blev nog så glad så att hon började skratta. Ja – så var det nog 🙂

Tyvärr kan jag inte vara med och fira henne idag men i söndags hälsade vi på och då fick hon sin present. Självklart blev det en prinsessklänning till prinsessan! Längtar efter henne och hennes familj men vi ses ju snart igen.

Kram och grattis tjejen, från faster Isa!

120 mil senare

Många mil har det blivit i helgen. Stenungsund – Österbybruk (via Uppsala) och sen hem igen via lillebror och hans familj i Linköping (den längre vägen). Allt som allt ca 120 mil. Då räknar jag inte in att vi körde tur och retur Uppsala på lördagen. Eller vi och vi? Äldsta dottern lade beslag på bilnyckeln när vi hade plockat upp henne så då satt jag bara i baksätet och åkte med.

Många mil blev det och det känns i kroppen (läs ryggen) men det var helt klart värt det – och jag lär göra om det igen, men då vill jag att maken följer med också…

Nu ska jag sova! Borta bra, jättebra – men hemma bäst!

Det går att shoppa även i Uppsala

Tror ni mig inte kan ni fråga äldsta dottern. Nu är hon inte egentligen en vän av shopping (konstigt tycker jag…) så hon är extremt effektiv men på en timme hann det bli

  • ett par jeans
  • ett par jeggings
  • en klänning
  • två tunikor
  • en storpolo
  • en kofta
  • en vit t-shirt
  • en jacka
  • fingervantar
  • ett par skor

Bra jobbat tycker jag!