Fina saker – Sida 16 – en lisa i livet

Stefan Andersson – en vanlig onsdag

Publicerat den 29 maj, 201329 maj, 2013 av en lisa i livetLämna en kommentar

Att börja en tidig onsdagmorgon med Stefan Andersson är aldrig fel. Oavsett tid på dagen är Stefan Andersson, hans berättande och hans musik aldrig fel. Idag var det han och en gitarr och det var minst lika bra som med stort band eller när han spelar med Moffa och Sebastian.

En iakttagelse – ser man Stefan på kvällen är det fler som sjunger med… Undra om det har något med vad man ätit och kanske druckit innan? Kanske beror det även på vem man är där med… Om det är kollegor och kanske även chefen håller man kanske igen lite medan man släpper loss i goda vänners lag. Ingen skugga faller dock över Stefan. Han gjorde det han är bäst på och visst kunde han sjunga även en tidig morgon. Det där med att han tappade texten i en av låtarna, det är redan glömt.

Ett tips om man vill se honom är att han spelar på Slussens Pensionat på Orust på lördag 🙂

När det blir på riktigt

Publicerat den 26 maj, 201326 maj, 2013 av en lisa i livetLämna en kommentar

Att det skulle slå till hade jag på känn men att det skulle bli ikväll visst jag inte.

Att kunna sjösätta tidigt har sina för- och nackdelar. En av nackdelarna är att vi väljer att polera och vaxa överbyggnaden när vi kommit i sjön och då är det ju mycket roligare att bara vara. Idag fick vi i alla fall gjort ett ryck och förutom putset på utsidan fick jag även dammsugit och torkat inne i båten. Vi kände oss mycket nöjda när vi åkte därifrån även om det fortfarande är liiiite kvar.

På bryggan vaktade Sigge… Eller vaktade förresten. Han låg mest och såg nöjd ut. Allra helst ville han bli klappad och kliad och jag blir fortfarande förvånad över att jag inte längre är rädd för hundar. När jag kom hem fullkomlig dammsög Sintra mig. HON kände minsann att jag hade träffat en riktigt snygg rottis.

Att efter en dag med ”hårt” arbete kunna åka hem till goda vänner på lite grillning och plötsligt hamna mitt i en försommarkväll man inte hade räknat med blev ju en bonus med guldkant som heter duga. Trevliga människor, god mat och en härligt vacker trädgård. En lördag man kan leva länge på helt enkelt. Och allt kryddat med årets första myggbett.
941757_10151344384296116_210429816_n

485427_10151344384406116_1143784583_n
Nu har våren äntligen slagit till och den tar många och långa steg mot sommaren. Det gillas skarpt.

Härlig lördagsmorgon

Publicerat den 25 maj, 2013 av en lisa i livetLämna en kommentar

Det här med att vakna tidigt har sina fördelar. Man hinner med så mycket. Åtminstone känns det så. Ändå ”tvingade” jag mig till lite sovmorgon idag, trots att jag vaknade tio i sex även i morse. Först vid åtta gick vi ut, Sintra och jag. Det innebar att jag inte behövde väcka henne. Hon sover nämligen gärna länge.

En timma blev det och eftersom det var så fint väder passade jag på att göra lite sjukgymnastikövningar på altanen medan maken dukade fram frukosten ute.

Sintra, hon fick också frukost på altanen.

Ett kvarts sekel

Publicerat den 17 maj, 201317 maj, 2013 av en lisa i livetLämna en kommentar

Dagen har närmat sig och det är inte utan att det känns stort. Stort och viktigt och häftigt. Idag är det 25 år sedan som jag träffade min man för allra första gången. 25 år sedan en helt ny fas i mitt liv inleddes. 25 år sedan en fas i mitt liv inleddes som gav mig tre underbara döttrar och en älskad make. 25 år sedan startskottet gick till vår alldeles egna familj.

Ändå kan jag inte förstå att det har gått så många år. När hände det liksom? 25 år?! Ett kvarts sekel! Det är stort. Riktigt stort. Och allt för att jag öppnade den där dörren, i allt för stor, lånad badrock, med schampo i håret och mötte mannen i mitt liv. Han min andra halva – som gör mig hel. Han som lärt mig om kärlek och mycket annat och som jag känner en sån stor kärlek till. Mer innerlig och djup för varje år som går.

Mitt livs kärlek!

…då ska jag bo i ert garage

Publicerat den 15 maj, 201315 maj, 2013 av en lisa i livetLämna en kommentar

Redan förra hösten började hon påminna oss. Påminna oss om vad hon ville skulle ske efter att hon hade lämnat oss och återförenats med sin älskade. Vi skojade bort det så gott det gick men anande samtidigt att det fanns mycket allvar i det och att det var viktigt för henne att vi kände till det. Och att det blev som hon ville. Hon ville ha samma tillvägagångssätt som vi hade haft tidigare. Hon ville att vi skulle ha ljusa kläder på begravningen. Hon ville kremeras och innan vi strödde hennes aska i havet från vår båt skulle urnan bo i vårt garage. Eller som hon uttryckte det

JAG ska bo i ert garage…

Allt eftersom tiden gick förstod vi att det inte längre gick att skoja lika mycket om det och vi övergick istället till att försäkra henne om att vi hade förstått. Att det skulle bli just så.

Så blev det också och innan vi spred hennes aska från vår båt bodde mormor i vårt garage. Precis som hon hade bestämt.