Avmaskat och klart

Det började sista veckan i november. Då blev härvan först ett nystan. Nu har nystanet blivit en sjal. Många timmar har det tagit och på slutet var det många maskor på varje varv.

I början såg jag hur sjalen växte fram snabbt men det är klart, det var ju bara sex maskor på första varvet och även om man skulle öka med två maskor varje varv så gick det fort att få många varv gjorda. Halvvägs genom arbetet började jag fundera på att sticka en vit sjal också. Den tanken finns inte i mitt huvud alls längre. På slutet tog varje varv lite mer än tio minuter och nystanet verkade aldrig ta slut. En kollega frågade mig om jag verkligen kunde sitta still så länge.Men – nu är den färdig och jag känner mig lite stolt över att ha gjort den själv.

Och räknar man med arbetskostnaden så är det en väldigt exklusiv sjal även om materialet bara gick på en hundring.

Flämslätts ledargäng 1988

Bästa ledargänget ever! Åtminstone om man frågor någon av oss sex som var med och ledde det hela:-)

Under fyra veckor (9 juni – 10 juli) tillbringade vi och ett fyrtiotal konfirmander dygnets vakna timmar (samt de timmar konfirmanderna borde ha sovit) tillsammans på Skaras Stiftsgård Flämslätt. Flämslätt ligger mycket naturskönt vid Flämsjön mellan Skara och Skövde. Några av oss ledare kände, eller kände till varandra sedan tidigare och det vi inte kände eller kände till efter de fyra veckorna var nog inte värt att veta. Roligt hade vi. Superroligt! Och vad mycket man hinner glömma på 23 (!) år.

Igår träffades vi nämligen igen. Fem av sex ledare träffades hemma hos en av oss, i Varnhem. Tänk vad många år som har hunnit gå och vad mycket alla har hunnit uppleva men ändå hur lika alla var sig. Det blev en resa i nutid och dåtid och dåtiden hjälptes vi åt att fylla i åt varandra. Var och en av oss hade egna minnen från den där sommaren för många många år sedan och tillsammans skrattade vi gott åt bus, dråpligheter och annat som plötsligt var så nära i tiden igen.

Förhoppningsvis ses vi inom en snar framtid igen och med snar framtid menar jag innan ytterligare 23 år har gått. Kanske blir det då på Flämslätt…

 

Annanda’n är helt klart en annan dag

Att göra inget verkar ändå innebära att vi gör massa saker utan att för den delen planera att göra dem först… Ändå är det just att inte planera som är vår grej den här julen. Dagarna verkar gå ändå och det verkar inte spela någon roll att frukosten äts närmare lunchtid eller att dammsugarslangen liggen kvar framme efter att glaset från tavlan som ramlade ner dammsugits upp. Inte heller verkar det ha någon betydelse att vi inte ”hann” med det fika vi alltid brukar ha till Kalle Anka på julafton. Det fikat hade vi alltså kvar och efter en kort sväng på torget med efterföljande besök på Backa Läkarhus för lite uppföljning av tjejerna dukades det fram.

Det är en salig blandning med kakor och godsaker vi har till vårt julfika, sådär som det ofta blir när olika familjers traditioner blandas. Lussekatter, pepparkakor och skumtomtar utgör grunden. Makens familjetraditioner står för korintkakor och bondkakor, även om bondkakorna uteblev i år. Från min sida tillkommer klenäter och de tyska inslagen Stollen och Lebkuchen. Allt toppat med en stor mugg av årets glögg från Blossa. Behöver jag säga att fikat funkade minst lika bra idag…

Julgran Steg 1

Med en hund i huset som har en liten spännande inställning till hur buskar ska behandlas (läs mer här) var det med ganska stor nervositet som årets julgran kom på plats. Ja, allra först var maken nervös för att granen inte skulle vara fin. Så nervös att han tvingade mellandottern att välja och ”ta smällen”. Kan tillägga att den är jättefin!

In kom granen och visst gjorde Sintra ett försök att ge sig på den men se, det gick inte hem. Där fick hon inte vara och så fick hon inte göra och eftersom hon är en väldigt duktig hund lät hon sedan bli den. Att hon lät bli den kan också bero på att hon igår kväll var stuptrött. Så trött som man bara kan bli av att leka med tre hundar i två olika omgångar. Mest trött tror jag nog att hon blev av att leka med 60 kg rottweiler Kendo men även Sebbe och Brandy hjälpte till.

Nu står granen där och ljusslingorna är på plats. Ikväll ska granen kläs på resten av pyntet. Vi får väl se hur Sintra tänker göra med det. Kanske hamnar julgranskulorna lite högre upp än i vanliga fall. Då blir granen rätt tom nertill. Följ den spännande fortsättningen….

Luciamys i tv-soffan

Vi ställde klockan lite tidigare än vanligt. Klockan sju bänkade vi oss sedan framför SVT’s Luciamorgon från Göteborgs Domkyrka. Utan små barn i huset blir det inget eget lussetåg men årets tv-sändning är nästan lika bra.

Lussekatter och levande ljus. En dotter i en i OnePiece och en inrullad i täcket (med öroninflammation). Hunden liggande tvärs över allt. En stämningsfull start på dagen.

20111213-073812.jpg

20111213-075233.jpg