När jag var liten fanns inte digitalkameran. Ja, jag vet, konstigt – eller hur? Det jag kommer ihåg var att det filmades rätt mycket och de filmerna (utan ljud ) har jag sett vid ett antal tillfällen. Nu har det dock dykt upp diabilder också. Dessa diabilder kopieras just nu över till digital media och det är något jag verkligen är glad över.
Helt plötsligt får jag se bilder från när jag var liten. Bilder där jag kan se detaljer från min barndom och på nära och kära. Det är lustigt hur minnet fungerar, tack vare bilderna minns jag nu massor av detaljer och kommer på mig själv med att vilja visa och berätta allt möjligt om min barndom för mina barn.
Stort tack (du vet vem du är) för att du gör detta mastodontjobb! Jag ser fram emot att få se resten av bilderna också – och det gör min barn också!
Jag gissar att bilden är tagen 1973
en lisa i livet 