Kategori: Flum

En klonad jag

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Ibland får jag känslan av att jag inte riktigt räcker till. Att jag skulle vilja vara på flera ställen samtidigt och att det där med att prioritera (som också innebär att välja bort) blir så fel. Tyvärr händer det ibland och de val man gör då känns aldrig rätt. Jag blir inte tillräcklig. Och hur ok är det att när det blir så där överhopat även lägga lite prioritet på sig själv?  Är det själviskt och borde jag skippa det? Fast det gör jag ju inte. Vet att om jag inte någonstans även prioriterar mig själv, åtminstone lite, så blir det mycket mindre av mig som kan räcka till.  Förhoppningsvis är det ändå så att prioriteringarna blir rätt. Nu OCH i det långa loppet.

Tur att jag vet var jag kan tanka energi.

Upp och ner – eller?

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Fick igår en kommentar på en bild som jag hade lagt ut på Instagram. Det handlade om en bild tagen från balkongen på jobbet. En bild som den som kommenterade inte riktigt visste om den var upp och ner eller rättvänd.

Samma bild men två helt olika intryck. Jag förstår vad hon menar. Riktigt kul faktiskt.

Desktop

Var kan den vara?

Publicerat den av en lisa i livet2 kommentarer

Att jag emellanåt (läs ofta) är lite tankspridd och inte vet var jag har gjort av mina grejer (läs kaffemuggar) är inget som jag på något sätt förnekar men igår nådde jag någon slags ”all-time-low” skulle jag tro.

Efter middagen och efter ett halvt glas rosévin började jag leta efter min telefon. Den fanns ingenstans. Rätt ofta har jag den på ljudlöst (jag vet – den hörs inte då) så att ringa till den gjorde varken till eller från. Efter mycket letande och funderande var det bara att inse att den inte fanns hemma.

Då kom appen ”hitta min iPhone” till stor glädje. Bara att öppna appen från Ipad’en och konstatera att telefonen var på Tjörn (!). Plötsligt mindes jag att jag hade lagt ifrån mig den när jag skulle ta på mig skorna efter träningen.

hitta

 

Maken ställde upp och körde mig dit. Kanske att den låg kvar även om jag egentligen mest hoppades att den skulle ligga inlåst i receptionen. Väl där kunde maken ringa på den och höra att det vibrerade bakom den låsta receptionen så det var bara att åka hem och sedan ta vägen om på väg till jobbet i morse.

Jag inser att jag har haft tur och att någon vänlig själ hade lämnat in den i receptionen. Annars hade jag fått använda mig av funktionen i appen ”radera iPhone”