Yngsta dottern handbollslag har invaderat huset. De har bakat pizza och ätit, nu badar de i tunnan och deras fnitter och asgarv hörs nog ända ner till Kyrkenorum.
Fick mig ett gott skratt när jag gick förbi groventrén. Det syns tydligt vilka skor man ska satsa på i vår. Converse helt klart. (det stod lika många par till i hallen vid ytterdörren…)
15 grader! Vad härlig det låter. Och vad är det där gröna som syns under mina fötter?
Vilken skillnad det är nu jämfört med då 🙂
Ljusslingan blev jättebra den här säsongen. Speciellt med all snö. Problemet kom när det var dags att plocka ner den – när säsongen var slut på riktigt. Då kom den där snöstormen ni vet.
Med dagsmejan och minusgraderna på natten har den sedan frusit fast och jag har bara kunnat glömma att ta ner den. Men nu – nu finns det hopp. Det har varit plusgrader i mer än ett dygn nu. Vågar jag hoppas att den har töat fram före förste april?
Min guddotter har äntligen rett ut begreppen!
En pudel är INTE en hund, det är ett FÅR!
Så nu vet alla det.
Längtar till på lördag när jag får träffa henne och hennes lillasyster och henne mamma och hennes pappa!
Misstänkte att jag skulle få träningsvärk efter träningen på Bluewater igår – och det fick jag! Med besked.
Varenda gång jag har tränat med Mark har jag svårt att gå, resa på mig, sätta mig ner, lyfta armarna eller till och med skratta. Varenda gång. Man kan ju tycka att det borde ha gett sig nu – eller?
Eller är det så enkelt att jag aldrig annars tar ut mig som jag gör på den träningen? Det i kombination med att övningarna isolerar muskelgrupperna och när man då gör övningarna på rätt sätt (under stor granskning av Mark) så blir effekten så mycket bättre? Kan det vara så?
För inte kan det vara så att vår tränare har voodoodockor som han sticker nålar i på torsdagar… Nej – det kan jag inte tänka mig 🙂
Men jag tänker fortsätta träna hos honom ändå!
en lisa i livet 