Tvärnit för höstprakt

Har kört vägen en del gånger den sista tiden och varje gång tänkt på hur vackert det är och att jag borde haft systemkameran med mig. Igår struntade jag i det och tvärnitade ändå. Tvärnitade och tvärnitade förresten, det var nog mer en lite hastigare inbromsning…. Iphonen fick duga.

Västsidan om Göta Älv i Trollhättan bjöd på en färgexplosion och det var nog lite i sista stund som jag fick med löven på bild. Åtminstone medan de var kvar på träden. Till och med solen tittade fram en kort stund.

20131020-115815.jpg
Det är nog bara att inse att den höstprakt vi kunnat njuta av och som mer och mer gått från klara färger till bruna nyanser nu kommer att övergå till kala träd och löv på marken istället. Sen kommer snön….

Det där med att släppa sargen

Efter att ha gömt mig bakom hel- och halvautomatiska lägen på systemkameran i många år är det faktiskt riktigt läskigt att nu ta ALLA bilder med manuellt läge inställt. Läskigt kanske inte är ordet men jag kan ju inte påstå att jag känner mig trygg med det. Samtidigt lär jag mig massor, verkligen.

Som natten till söndagen. Det var stjärnklart ute och vid veckans genomgång på fotokursen hade vi gått igenom just mörkerfotografering. Kamerastativet åkte fram och jag svor både en och tretton gånger innan jag faktiskt insåg att jag hade lyckats. Stjärnorna syntes på bilden.

20131015-222322.jpg

När jag kom till jobbet idag var jag glad över att jag hade kameran med mig. Ljuset var fantastiskt och Jag blev riktigt nöjd med bilden på Stenungsbaden.

20131015-222811.jpg

För att inte tala om när jag skulle gå hem. Den solnedgången och de färgerna kunde jag bara inte låta bli att föreviga. Motljuset ställde till det en hel del men till slut hade jag fått bilden jag var ute efter.

20131015-223114.jpg

Sen är det ändå som jag alltid påstår, att den bästa kameran är den man har med sig. IPhone funkar rätt bra när den är det enda alternativet som finns. Så var fallet på lunchpromenaden med Sintra. Eller så var det så att det var motivet som gjorde den bilden 🙂

20131015-223439.jpg

Jag är riktigt glad att jag valde att anmäla mig till fotokursen!

Slutartider, bländartal och ISO

Jag gillar att fotografera och är rätt nöjd med en del bilder jag tar. Ibland vet jag varför jag lyckas eller misslyckas men allt för ofta använder jag mig av metoden ”omjagtarmångabilderblirnognågonbra”. Den metoden innebär alltid att jag har måååånga bilder att gå igenom. I runda slängar kanske 3-400 efter varje fototillfälle. Det här ska det bli ändring på. Nu ska jag lära mig hur jag ska göra och vad det är som gör att bilden då blir bra. Tillbaka till skolbänken alltså…

10 onsdagkvällar framöver (jag har redan anmält mig till steg 2 också) blir det till att traggla en hel del teori men också för att  träna på teorin i praktiken. Första tillfället var igår. Från att ha lämnat komfortzonen och automatläget för ett tag sedan, mellanlandat lite i AV-läge (Bländarautomatik) kastade jag mig igår ut i den helt manuella världen med både slutartider och bländartal. Allt toppat med ISO. Just det här med bländartal och slutartider är det som förvirrar mig mest men enligt kursledaren kommer vi att gå igenom det så många gånger så att till och med jag kommer att begripa det. Just nu försöker jag komma ihåg ju lägre bländartal, desto större är öppningen i bländaren vilket innebär att mer ljus släpps in. Borde fastna kan man tycka… Jag ska även försöka mig på att gå ifrån sportläget när jag fotograferar hundar i rörelse och istället använda mig av manuella inställningar för slutartider.

Lite djupt vatten känns det som tycker jag… Men kan andra så borde även jag kunna. Eller?

canon_eos_550d_back_medium

Upp och ner – eller?

Fick igår en kommentar på en bild som jag hade lagt ut på Instagram. Det handlade om en bild tagen från balkongen på jobbet. En bild som den som kommenterade inte riktigt visste om den var upp och ner eller rättvänd.

Samma bild men två helt olika intryck. Jag förstår vad hon menar. Riktigt kul faktiskt.

Desktop

Höstkvällar när de är riktigt bra

Att komma hem från jobbet, byta om till fritidskläder, hämta kameran och lasta hunden för att sedan få en stund i solen på stranden är vardagslyx. Vardagslyx som jag verkligen värdesätter. Idag fick vi med oss ytterligare en familj med welshar, Sintras tremänning Kajsa och valpen Saga. Det blir alltid lite extra kul och fart och fläkt om det är fler hundar med. Sen blir man så glad av att se hundarna så glada också. Alltid extra glada av att leka med andra hundar av samma sort 🙂

20130924-222241.jpg

20130924-222309.jpg

20130924-222334.jpg

20130924-222351.jpg
Visst blir man glad av att se dem? Jag blir det i alla fall. De sprider en underbar energi bara genom att vara och visar så tydligt att man ska njuta av nuet

20130924-222525.jpg
Nu hoppas jag på en lång fin höst med klar krispig luft och vackra solnedgångar.

20130924-222929.jpg