Ligger hemma sjuk med allt man kan råka ut för inklusive öroninflammation. Det sistnämnda trodde jag mest drabbade barn.
Ramlösa är en självklarhet när man har ont i halsen (iskall) men nu verkar jag få lägga till ostbågar också. Det verkar helt klart funka även om både Ipren och penicillin också ingår i dieten.
Ja, och så dubbelnougat också. Det kom yngsta dottern hem till mig med. Guldstjärna på det liksom.
När regnet står som spön i backen och det blåser från alla håll samtidigt, då är det faktiskt ok att hoppa över promenaden på lunchen. Faktiskt!
Annars har jag lärt mig faktiskt uppskatta att gå en sväng på lunchen. Med eller utan sällskap.
Tyvärr måste jag erkänna att det nog kan härledas till den Polar Loop som jag köpte för lite mer än en månad sedan. Den som mäter hur mycket jag rör mig och som hela tiden ger mig feedback. Jag får till och med varningar när jag suttit stilla för länge. Maken kallar det en modern stegräknare.
Visst är det så att mitt ”mål” är baserat på den info som jag själv har matat in men det är intressant att se hur stillasittande man (läs jag) är trots att uppfattningen att jag inte direkt är någon soffpotatis. De olika inställningarna gör att det är en kombination av olika aktiviteter som behöver till för att jag ska nå dagsmålet. Det är där lunchpromenaden kommer in. 30 – 50 minuters promenad och ett träningspass på kvällen brukar räcka för att nå målet men de dagar jag inte tränar… Ja, då behövs ofta flera promenader.
Lite kul är det – lite tävling är det och bäst av allt – jag tävlar bara mot mig själv och får massor av hälsovinster på köpet.
Flera på jobbet hade skaffat den och plötsligt hade jag också trillat dit. Nu kommer visst jag att bli en mycket bättre version av mig själv.
…även om maken kallar den för en modern stegräknare
Lite skulle man nog kunna likna migrän vid mareld. Det är som tusenmiljoner små ljuspunkter. Den stora skillnaden är att mareld simmar jag gärna i och den finns på utsidan mig medan migränen kommer inifrån och till råga på allt även gör ont.
Idag lyckades jag ta medicinen i tid så efter lunch började jag kunna röra mig igen även om bakiskänslan kom då. Men det får man ta.
Får jag välja blir det dock mareld, vilken dag som helst.
Den har stått där ett tag och jag har liksom inte tänkt så mycket på den. Tills nu.
Nu har jag börjat fundera kring det. Som tidigare jympaledare vet jag att många går och tränar för att bli smalare/gå ner i vikt. Många och då med en sund relation till träning och mat lyckas också. Jag vet också att träning faktiskt kan innebära en viktuppgång när man utvecklar mer muskelmassa av träningen och jag vet att det har gjort att några valt att sluta träna igen.
Vad signalerar en våg i omklädningsrummet på träningsanläggningen? En träningsanläggning som vänder sig även till ungdomar från 15 år och uppåt, och även små barn faktiskt. Att träning och vikt hör ihop?
Jag fick höra ”jag hör vad du säger och tar det med mig” men….
Är det verkligen så? Stämmer det verkligen?
Om det nu är så att träningsanläggningen vill tillgodose sina medlemmars önskemål – kommer de då att tex ha försäljning av lättöl om många ber om det? Skulle inte tro det faktiskt.
Jag ogillar tanken att vi i ett samhälle där utseende-, mat- och viktfixering och även ätstörningar är ett stort problem, ska påminnas om pressen och kraven även på gymmet. Kanske till och med att det uppfattas som en uppmaning – att väga sig. Visst inser jag att de som är drabbade kommer att hitta andra ställen att väga sig på men träning vill jag ska kopplas ihop med att må bra – inget annat.
”Jag hör vad du säger och tar det med mig…” fick jag höra och jag hoppas att det kommer att innebära att man tänker till ett varv till och plockar bort vågen.
Så här går mina funderingar. Är det bara jag som tänker så? Är jag helt ute och cyklar?
Vad tycker ni?
en lisa i livet 