Vattenfall genom halltaket

Yes! Allt är som det ska. Kötiden för yngsta dottern tuggar på, våren är på G, sannolikheten för valp ökar varje dag och sjösättning närmar sig. Livet leker 🙂

Eller hur!

Yngsta dottern var på väg i duschen och hade dragit på vattnet för att det skulle bli varmt. Då hörde jag plötsligt konstiga plask i hallen våningen nedanför. Där, på golvet var det en stor vattenpöl. Jag tittade upp ovanför pölen och såg hur det droppar rätt kraftigt (det ser ut att komma genom trappan). Precis vad jag längtade efter. Nu avtog droppandet när dottern stängde av duschen men ändå. Just där har jag inte tänkt ha ett vattenfall och framförallt inte bara när duschen uppe används.

Det var var bara att ringa försäkringsbolaget som den här gången kopplade mig vidare till en byggfirma (betydligt bättre än sist…). I morgon kommer de hit och öppnar taket. Känns det igen? Japp! Var det vad jag såg skulle komma? Nepp…

Tur i oturen – igen – att det var klinkersgolv under.

Den sjungande altanen

En sjungande alt och sjungande isar vet jag vad det är men en sjungande altan?

Det är i alla fall det vi har hemma. Tror jag…

Den senaste tidens kalla väder har fått det att knäppa och smälla i altanen men i natt hände det.

Både maken och jag vaknade av ljudet. Det lät som en gitarrsträng som brast men hundra gånger högre. Det liksom sjöng till.

Självklart skickade jag upp maken för att kolla läget och lika självklart hittade han inte något. Altanen fortsatte dock att knäppa och smälla hela natten och den enda teori jag kom på, om än kanske långsökt, är att altanen har rört sig och att det har varit en skruv eller något annat metalliskt som så att säga har suttit mitt i rörelsen. Jag har säkert tokfel men så tror jag, och när jag väl hade kommit på den teorin lyckades jag nästan somna om också.

Hoppsan! Så det kan gå!

När jag kom hem idag låg det ett brev på köksbordet.

Till den det berör!

Detta är ett rop på hjälp!

Vår strävan är att förhöja inomhusmiljön i Ert hem men det börjar bli jobbig. Ingenstans har vi blivit upplysta om att det är vi själva som ska förse oss med den näring vi behöver (något vi har mycket svårt att göra) och varje försök att påtala det har ignorerats. Ett tag förra veckan trodde vi att det skulle bli bättre då det plötsligt fanns fem personer i hushållet igen. Men inte ens det hjälpte.

Detta brev är ett sista försök innan vi ger upp. Tyvärr kostar det för mycket och vi har ingen energi kvar.

Med vänliga och förhoppningsfulla  hälsningar,

Krukväxterna

Kanske att jag skulle vattna dem idag.

Det blev en lång söndag

Idag har jag:

  • städat
  • promenerat
  • bjudit svärmor och svärfar på söndagsmiddag
  • tränat
  • övat på att koppla av genom att se film i soffan (snart i alla fall)

Tänk vad mycket man kan hinna med och vilken energi man får av det 🙂 Massor av positiv energi. Vi kunde nästan ana lite vår i luften på vår promenad. Det töade, solen sken och grannens krokusar sticker upp ur jorden. Det är alltså ingen ny istid på gång. Men egentligen skulle jag vilja ha lite mer snö igen. Det är ju trots allt bara januari.