Att inleda helgen på med mumsig mat i goda vänners sällskap, lite tunnbadande och följa upp det med frukost tillsammans och därefter både ett CX Works- och ett Zumbapass är inte fel alls. En Kir Royale fick kicka igång det hela och det är ju rätt ok enligt mig :-). Vad det blev för mat? Pastan med lyxkänsla så klart. Och med Copertino till blev det precis så där gott som jag hade hoppats.
Zumban borde jag ha skippat. Det känns i knäet idag och det är lite surt. Hoppas nu att det ger sig snabbt så att jag inte har sabbat den träning som faktiskt har funkat. Morgondagens Indoorwalkingpass kan nog ge svar på det. Jag håller tummarna.
Mellandottern bjöd sedan in till lite födelsedagsfirande under söndagen. Hon ”lånade” vårt hus 🙂 En etta rymmer liksom inte så många vid sittande bord och för att äta våfflor behöver man sitta ner. Jag var alltså gäst i mitt eget hus men hamnade ändå i köket gräddandes våfflor – Hur gick det till? Inte för att det gjorde något.
Att hon bjuder på våfflor när hon fyller år har sina randiga och rutiga. Hon fyller ju på våffeldagen och ända sedan hon var lite har det varit våfflor som har gällt. När hon fyllde tre höll det dock på att inte bli några. Samtidigt som gästerna ringde på dörren gick den nyfikna treåringen fram till köksbänken. Hon hade fått syn på en skål som stod där och verkade spännande. Det slutar inte bättre än att hon tippar hela skålen, med all våffelsmet, över sig. Idag är det en rolig anekdot men där och då var det inte lika kul. Kanske var jag extra känslig – jag var ju gravid med yngsta dottern. En dusch och en sanering av kök senare fixade det sig ändå. Vännerna (de som ringde på dörren när det hände) åkte iväg och köpte ny våffelmix och det kunde gräddas våfflor till kalaset.
en lisa i livet 