Världen bästa mormor – världens starkaste mormor!
Jag älskar dig! Grattis, grattis!
Visst är hon vacker! Den här bilden och några till, som är tagna när hon och morfar gifte sig 1942, fick jag av henne idag. De betyder redan mycket för mig!
Hon betyder mycket för mig och minnet av morfar likaså.
Det blev kalas på Tofta och det med besked. 43 festglada och roliga personer som tillsammans öste på för fullt till klockan tre imorse.
Redan vid tretiden under lördagseftermiddagen började folk droppa in och checka in på sina rum. På vinden stod en maffig kaffebuffé framdukad och där fanns något för alla smaker. Muffins, smörgåsar, kladdkaka, kanelbullar och färsk frukt. Alla lät sig väl smaka innan de som ville bada tunna drog sig utomhus. Två vedeldeda tunnor var förberedda och det blev trångt och mysigt :-).
Vid halv sju serverades välkomstdrinken, även den på vinden, innan vi alla tågade till Ladan där borden stod dukade. Maken och jag hade förärats med det hedersamma uppdraget att agera värdar/toastmastrar och det var ett uppdrag som verkligen krävde sin man och kvinna. Skämt åsido – det blev ett kalas att minnas. Maten var supergod och alla upptåg som födelsedagsbarnens släkt och vänner hittade på gjorde verkligen att det inte blev en lugn stund. Alla bjöd på sig själva och det var allt ifrån näsflöjtsorkester, balett ur svansjön till Gullefjun och körsång.
Efter middagen blev det dans! Och vilket ös det var. Vet från säkra källor att flera av de som var med har ont i kroppen (träningsvärk?) idag. Skulden tilldelades visst Van Halen…? Det var sagt att dansen skulle hålla på till kl 03.00. Varken mer eller mindre. Tio i tre ÖKADE draget och av de 43 som var med från början (varav två sjuåringar) dansade 36 personer för fullt.
Det var verkligen en lyckad fest och eftersom alla som var med även sov kvar på Tofta avslutades firandet egentligen inte förrän efter frukosten. Lite röjning och en promenad till havet senare så var vi på väg hem igen. Med ett leende på läpparna och minnen att leva länge på.
Ett stort tack till våra vänner som ordnade detta kalas och för att vi fick vara med!
Nä – nu räcker det.
Idag åker julen ut. Granen har fått en gulaktig ton i det gröna och dricker inget vatten längre så det är nog bara en tidsfråga innan det börjar barra.
Varje år, lagom till första advent, tänker jag att när jag packar ner julsakerna den här gången ska jag packa ner det jag vill ha fram till advent separat. Då skulle jag slippa leta igenom allt för att hitta adventspyntet. I år gör jag just det. Håller som bäst på att samla allt julpynt på köksbordet, i två delar. Julpyntet för sig och adventspyntet för sig…
Jag har upptäckt något konstigt. I vanliga fall brukar jag vara trött på gran och annat julpynt lagom till nyår. Nyårsdagen brukar vara en rätt bra dag att återställa hemmet på. Men inte denna jul. Granen står kvar i all sin prakt och adventsstjärnorna och ljusstakarna lyser så trevlig när det mörknar ute. Till och med tomtarna passar fortfarande in. Amaryllisen får jag inte glömma heller – den är otroligt vacker just nu.
Det enda jag skulle kunna komma på som kan vara orsak till detta är snön utomhus. Det blir liksom väldigt juligt och mysigt. För mig kan det få vara vinter ett litet tag till, typ februari ut eller så. Sen kan våren få komma med allt vad den innebär (båten och så…).
Men julen får ju plockas undan någon gång. Undra om jag klarar hela vägen till tjugondedag Knut? Det blir första gången någonsin i så fall.
Nyårsafton firade vi tillsammans med våra grannar och vänner i huset mitt emot. Vi dukade och fixade förrätten hemma hos oss och varmrätten och efterrätten serverades i deras hus. Ett strålande sätt att även dela på disken 🙂
Innan 12-slaget spelade vi paketspelet. Det var första gången för oss alla och mycket intressant. Rätt snabbt växte habegäret fram och paketen snurrade runt. En vit salladsskål och en glasskål på fot var de mest åtråvärda ”vinsterna” och skapade monster av flera av oss. Hur som helst var det riktigt svettigt men också duktigt skoj även om jag blev helt lottlös. Jag vet dock var den vita salladsskålen var köpt så jag får nog åka dit…
Det var mycket ungdomar i rörelse i området. Ungdomar som inte riktigt hörde hemma där. Flera hade kommit ända från Göteborg. De hade hört att det var fest hemma hos en kompis kompis…. En fest som höll på att urarta ordentligt. 😦
När fyrverkerierna hade lagt sig och klockan närmade sig halv två (ungefär) gick jag upp på vår övervåning och tittade ut över gatan. Det var ungdomar överallt. Dåligt påklädda (det var ändå -15) och stupfulla. De halkade, spydde, använde grannarnas trädgårdar som toaletter och bettede sig allmänt illa. Känner mig nästa gammal när jag skriver detta men det var ingen vacker syn. Helt plötsligt började två killar slåss. Ja, en tjej gav sig också in i slagsmålet ockå och jag var mycket nära att ringa polisen. Som tur var gick några emellan men det kunde lätt ha urartat ordentligt. Det var inte roligt att se hur enkelt det var för vissa att sparka på killen som låg ner – även om han säkert inte var helt oskyldig. Otäckt var det och fruktansvärt hemskt att se!
Ungdomarna bröt upp först efter att de vuxna kommit hem men även då tog det ett tag innan gatan låg tom igen. Tom och tom? – full med tomflaskor och ölburkar…. En extra hjälp till att tömma gatan på stökiga ungdomar var nog Rottisen och Schäfern och deras matte och husse. Vi pratar grannsamverkan på hög nivå. Stora och skräckinjagande är de (även om jag vet att de är hur snälla som helst). Tur att det ändå gick så bra som det gick.
Nytt år nu och ett helt oskrivet blad framför oss. Bladet tänker jag fylla med drömmar och min egen verklighet tillsammans med nära och kära.
Glömde nästan mitt nyårslöfte – Jag ska under 2010 njuta mera champagne tillsammans med familj och vänner!
God fortsättning på den nya året!
en lisa i livet 