Ett rungande hurra på 100-årsdagen!

Idag skulle han ha fyllt hundra! Det är helt klart värt att nämnas på bloggen. Ja, det och en fanfar! Tänk att mitt under brinnande första världskriget föddes han, min morfar. Det är länge sedan, men ändå inte längre sedan än att jag fått höra om det av någon som levde då.

Den sista jämna födelsedagen han fick fira var 90-årsdagen. Då anslöt hela släkten till den lilla byn Ruderting i södra Tyskland där han och mormor bodde. Av stormen Gudrun, som härjade i Sverige samtidigt, fick vi bara se skadorna som blivit när vi några dagar senare bilade hemåt genom Skåne och Halland.

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen och igen – Att mina barn har fått uppleva samma äldregeneration som jag har och faktiskt fortfarande gör, dvs min farmor, mormor och morfar, gör mig väldigt glad.

Så, idag kommer jag att lägga två rosor i havet. En för min morfar på hans födelsedag och en för min mormor som gick för att möta honom för två år sedan igår. Båda lika saknade.morfar

Min morfar och mormor och lilla nyfödda jag ❤

Snart är jag nog människa igen

Oj oj oj! Det måste klassas som riktigt nyårskalas när de sista gästerna går hem först halv sju (på morgonen). Tandborstning kvart i sju brukar höra till morgontoaletten men inte så på årets första dag. Men – vid elva var vi uppe igen, för en kort förflyttning från säng till soffa där vi sedan tillbringade resten av dagen med att titta på dåliga filmer.

Snart har jag nog tagit mig igenom jetlagen från nyår…

Vilken rivstart på året!

Det där speciella julpyntet

Alla har vi det, det där speciella julpyntet som bara måste fram till jul. Många gånger är det till och med gammalt och slitet och kanske inte ens särskilt fint. Vissa saker är nya och andra har ”ärvts” från de äldre genarationerna.

Hos oss och för mig är ”plingelingen” viktig. Som barn brukade jag vakna på julaftons morgon och höra plingandet från den. Redan första jul jag firade hemifrån såg jag till att det fanns en och när den tog slut efter 24 år köpte jag en ny. Så även i år finns den där och sprider julljud i vårt hus.

1891264_10152370985311116_2235140782419446917_n

Gissa om jag blev glad när maken hade med sig en likadan tomte som funnits i mitt föräldrahem. En sån är som ser lite läskigt ut men ändå snäll. Även den är viktig och hör ihop med julen. Dessutom med extra plus eftersom vi båda vuxit upp med den vid jularna.

10463983_10152370984076116_9108603696949686806_n

Änglarna som jag fått av min farmor är små och kanske inte så fina. Ändå är de speciella. Hon brukade ha dem vid sin julkrubba. Jag har fått flera av delarna till den krubban men av någon anledning är det just änglarna som blivit de som betyder lite mer.

1610838_10152370985076116_4469148600704015545_n

Från farmor har jag även fått en fantastisk ljusstake. Jag vet inte så mycket om den tyvärr men den har kommit att betyda mycket för mig. Kanske är den egentligen inte så julig men för mig är det en julljusstake. Enda kruxet är att hitta ljus som passar till den. ”Birgittaljus” från Liljeholmen är de som kommer närmast.

10846133_10152370985016116_1536332366771212210_n

Betydligt nyare är änglaspelet som jag fått av min mormor. Det spela Stilla Natt i sann speldoseanda och jag kan inte tänka mig att julpynta utan att ta fram det. Även om det egentligen är alldeles för ”docksött” för mig.

10613130_10152370985111116_6120352064572001291_n

Jul efter jul fylls sedan pyntet på med nya grejer och även de tar plats bland det betydelsefulla pyntet. Som ljusstaken med pepparkaksgubbar (fådd av en vän), tomten (vinst i paketspelet) och tärnan med ljus i handen (ett reafynd efter jul) som nu också hör hemma på bästa plats vid jul.

IMG_5730

Jag funderar på om det ser likadant ut hos alla. Är det som för mig? Ett hopplock från (faktiskt) nästan hundra år? Eller har det blivit som med mycket annat? Att det köps nytt inför varje år. Hoppas inte det…

Nu känner jag att jag behöver veta mer om den där ljusstaken från farmor. Det får nog bli lite luskande tror jag.