Idag är det kalas. I himlen. Kalas för min mormor som skulle ha fyllt 95 år just idag.
Säkert serveras det gräddtårta, och sekt, och jordgubbsvodka. Det gillade hon. Och säkert sitter min morfar bredvid henne och håller hennes hand. Precis som det brukade vara. Precis som det ska vara. Grattis på din födelsedag mormor!
Jag saknar dig!
Vad är det som göra att man varje år lockas att avge löften som man ska infria under året? För det är S-K-A och inte V-I-L-L som gäller. Vill hade kanske egentligen varit mycket bättre och dessutom mindre kravlöst än ska men på något sätt har det gått åt det hållet.
Vad har du för roligt nyårslöfte då?
Frågan som man möts av när man träffar olika personer nu efter helgerna. Ett år hade jag ”dricka mera bubbel” och det svaret bjöd i alla fall på lite kul reaktioner.
Om jag har något i år? Nej – inte mer än att njuta av livet, en dag i taget. Inte planera sönder tiden utan vara här och nu. Livet går ju inte i repris.
När man firar Nyårsafton och har en hund i huset är det vissa saker man INTE vill. Man vill inte att hunden ska bli rädd för alla smällare och raketer och man vill inte att hunden ska springa bort, skrämd av raketer. Samtidigt vill man att det egna firande ska pågå så att hunden märker att ingen annan blir rädd för ljuden och ljusen.
Med facit i hand gick det bra. Bullermattan vi lade, i form av stereo och tv-ljud, samt att vi hade tänt massor av lampor inne var nog en bidragande faktor. Lite fnissig blev jag när jag tittade på klockan vid tjugo i midnatt och insåg att vi både tittade på Dora the explorer och lyssnade på ABBA. Då satt jag med hunden i knäet och ryggen mot fönstret. Visst andades hon lite hastigt men hon kände sig uppenbarligen trygg och kände inget behov av att gömma sig under en säng eller så.
Slutet gott – allting gott och nu stundar ett helt fräscht 2014. Gott nytt år!
Med lillasyster och hennes familj på besök kommer lite andra traditioner. Som Christmas day dinner. Att hon skulle bjuda på det på juldagen hade hon och hennes man nämligen bestämt.
Jag blev utkörd från köket och fick tillbringa dagen i soffan (jobbigt….not) medan det grejades och fixades i köket.
Resultatet blev fantastiskt. Kalkon med tillbehör, Yorkshirepudding och till efterrätt hade mamma gjort den tjeckiska julfterrätten.
Vi gick inte hungriga från bordet den här kvällen heller.
Julafton är en väldigt speciell dag. Alla traditioner man samlat på sig under åren, från många olika familjer och tillfällen. I år kryddat med stormvindar och ösregn utomhus men varmt, mysigt och ombonat inne.
Mycket äta är det och många var vi. Dessutom blev vi fler ju längre julafton led. Tur att vi har plats, mycket porslin och massor med mat. Till och med tomten hade koll på vilka som kom till… och om man hade varit duktig i skolan. Tomten lyckades även utkräva löfte om att någon skulle smaka på ärtorna…
Äldsta dottern och jag smet iväg och fick en lugn stund i Ödsmåls kyrka för julbön och det får nog räknas till en ny tradition. För så är det ju. Man lägger till och drar ifrån. Allt i den takt man känner för.
en lisa i livet 