Tågolycka – igen

Plötsligt hördes en kraftig smäll. Jag var på jobbet och stod och pratade med en kollega som har sin arbetsplats mot baksidan av huset. Vi kunde för våra liv inte begripa vad det var som kunde låta så men att det var något som gått jättefel förstod vi nog. Bara en kort stund senare visste vi vad det var vi hade hört. Det var en lastbil som hade blivit påkörd av tåget vid övergången alldeles vid jobbet. Uppenbarligen hade lastbilen (med kran)  fastnat i porten över spåret och inte kunnat komma loss samtidigt som tåget kom körande söderifrån. Som tur var hade föraren till lastbilen tagit sig ur och ingen i tåget skadades fysiskt heller.

Det är fjärde olyckan på den sträckan på två år. Räcker det inte nu?

GP skriver om olyckan här.

Tja – det kan ju också kallas fåtölj…

Skulle jag våga mig på en röd eller skulle det bli en feg grå eller svart? Soffa alltså. Det börjar bli dags för ny, eller till och med nya (både till vardagsrummet och allrummet). En eller ett par goa fåtäljer hade nog inte varit helt fel det heller. Självklart var det i paket med nya soffbord också. Den här gången skulle de nog vara runda… Hm… tänk vad kul det är att drömma och planera.

Nu blev det helt andra fåtöljer. Kalla, hårda och vita. Jag pratar toalettstolar och inte en utan två. Soffan/sofforna får vänta ett tag till alltså.

En stor eloge och applåd till maken som fixade bytet själv. En händig man är han.

Jag fortsätter drömma…..

Jag fortsätter planera….

Jag hoppas det blir nya soffor i år och att inget annat måste bytas först…

Tills vidare får jag tycka att det är lite häftigt med en spolknapp där man ”pluppar” ner wc-blockpinnen istället för att ha en äcklig plastgrej sittande på insidan själva sitsen.

Och visst är stolen snygg 🙂

Inte ens fem liter kvar

Redan i förra veckan tändes varningslampan i bilen. 91 km till tom tank. 46 km till tom tank. 40 km till tom tank. Om jag tankade? Nix.

— till tom tank. Så stod det när jag skulle köra till jobbet i morse. Nu åkte jag vägen om och tankade. Jag vågade inte chansa längre. Den stora fråga var – Hur många liter bensin skulle gå på? Kunde jag ha kört till och från jobbet i några dagar till?

Svar ja! Det hade nog räckt om jag hade tankat på onsdag 🙂

Lite för nära

Maken pratade med grannen i huset bakom vårt idag. De kom att prata om de tre vargar som hade varit synliga i området för ett tag sedan. De hade visst varit lite närmare än vi kunnat ana.

Grannen hade själv sett en av dem vid sin tomtgräns och han kunde även berätta att de hade kalasat på ett rådjurskadaver i slänten bakom gångvägen…

Lite för nära tycker jag. Hoppas att de tagit sig långt härifrån nu. Men visst tycker jag att det är lite häftigt, men ändå för nära, fast fräckt men….

Humor på amerikansk engelska

I bilen sitter numera en handsfree-enhet  från Jabra. Den är hemskt finurlig på alla sätt och vis. Bl a kan man prata med den och det gör man på amerikansk engelska. Man kan be den ringa upp någon (Call xx), svara när det ringer (Answer) osv. Det är inga sladdar involverade men emellanåt behöver den laddas. För att hålla koll på hur lång batteritid som är kvar säger man då BATTERY, också det på amerikansk engelska. Enheten svara då med hur många timmar det är kvar. Supersmart. Eller hur!

Nu kommer den amerikanska engelskan in i bilden. Maken lyckades med alla kommandon utom just BATTERY så när vi sätter oss i bilen för att konfigurera manicken mot min telefon tycker han att jag ska testa. Jag säger BATTERY och damrösten i manicken berättar att det är 30 timmars batteritid kvar. Behöver jag säga att maken blev knäckt?

Idag på vägen till jobbet har han återigen testat och testat och testat och testat. Att uttala BATTERY på amerikansk engelska när man lärt sig brittiskt uttal är tydligen en svår nöt att knäcka. Maken har nu bestämt sig för att ge upp och förlitar sig på att ”damen i lådan” säger till när den behöver laddas…

(Tips  – dubbla t (tt) uttalas med d-ljud på amerikanska. Battery blir alltså baddery)