Sista dagen i mars

Efter innehållsrika dagar den senaste tiden, toppat med feber, slutade mars ändå på ett bra sätt. 

Med en lånad dotter hälsade vi på i Lysekil hos valparna. Ja, vi började med en promenad utan dem där Sintra fick lite ledigt. Något som verkade uppskattas stort. 

   

Lika glad blev hon att få komma hem till valparna igen. Valparna som bara blir sötare och sötare för varje dag. Idag mötte de oss på trappan och följde med ut i trädgården en stund. 

Lille Julius är lite mindre och verkar lite lugnare. Han kommer att flytta till Hindås om några veckor. 

  

Lilla Julia, som kommer att kallas Gnista, är en riktig busig tjej som inte drar sig för att busa igång de vuxna hundarna. Ett riktigt litet yrväder som flyttar hem till oss om två veckor. 

  

Det är riktigt roligt att ha fått vara med dessa små från början. 

    

Självklart blev det tårta också. Sintra fyllde fyra år och det var ju bara tvunget att firas. Vi hade fullt upp att freda hundarnas tårtor från de små 😃

 

Nu börjar en ny månad med nya utmaningar och snart kommer båda vovvarna hem. Kanske att man skulle passa på att njuta av lugnet…

Fyra veckor och helt bedårande söta

Det har liksom blivit en vana och idag var det återigen dags för en söndagstur till Lysekil för att hälsa på Sintra och hennes valpar. 

Snart, om fyra veckor, får vi hämta hem både Sintra och tikvalpen och att säga att vi längtar är en underdrift. Tills dess får vi hålla tillgodo med en utflykt och ett besök hos kenneln.  

Valparna har hunnit bli fyra veckor nu och det är full fart på dem. Det busas, skälls och sovs. Allt blandat med en och annan matning. Sintra tycker att det är lite oskönt att dia valparna nu eftersom de fått små sylvassa tänder men hon gör det och är nog glad att de även börjat äta valpfoder. 

Men visst är de ljuvliga? 



Fyra besök kvar, sen är alla där de ska igen. 

De äter, sover och äter ännu mer

Det där med att vara valp verkar vara riktigt trevligt. Äta, sova, bli ompysslad av  mamma, mormor och moster och sedan äta lite till. Inte konstigt att de växer så det knakar. 



Tiken väger nu 1300 gram och killen 1010 gram. Efter att ha kollat Sintras gamla vikter från när hon var lika gammal vet vi nu att killen väger som Sintra gjorde och tiken är typ lite större :).  

Sintra, ja hon är lika stolt som vanligt.



Båda valparna har öppnat ögonen och de försöker också att ta sig upp på benen. Killen lyckas lite bättre än så länge men nästa gång vi hälsar på räknar jag med att de stultar runt. 

Bonus idag var att få ta med Sintra på en promenad. Vi var lite tidiga så istället för att störa mitt i middagen gick vi en sväng. Det var rätt gott att ha kopplet och Sintra i det faktiskt. Tänk att man kan sakna till och med en sådan sak. 



Bara sex veckor kvar tills hon kommer hem igen nu…

Vi längtar efter henne – och de små

Fyra veckor har hon varit hos sin kennelmatte och det dröjer sju veckor till innan hon kommer hem igen. Det är ju först när hennes valpar är åtta veckor som hon får lämna dem. Vi saknar och längtar men vet att hon har det bra. Och valparna de växer så det knakar och Sintra börjar visst lära sig hur det är att vara mamma. Vi har nog förstått att hon har rätt mycket att lära 😃



Mer om valparna kan du läsa här

Två små gryn

63 dygn, ge och ta ett par, är den genomsnittliga tiden som en hund är dräktig och på det 64 dygnet (i måndags) kom de, Sintras valpar. Telefonsamtalet kom lagom till frukosten och vi fick då veta att det först hade kommit en kille och sedan en tik. Efter det var det slut. Två små valpar med vår Sintra som mamma. Hon tänkte nog att det var alldeles lagom många den här första gången.

Vi lät henne och kennelmatte få landa men tisdag eftermiddag fanns det inget som kunde hindra oss från att åka dit och både träffa Sintra och ta en liten titt på de två små. Tikvalpen ska dessutom yngsta dottern behålla så det var lite som att åka för att se första barnbarnet.

Det var tre veckor sedan vi hade lämnat Sintra hos kennelmatte så det blev ett kärt återseende. Kennelmatte hade nogsamt sett till att inga valpar diade och att Sintra fick träffa oss på utsidan huset när vi kom. Så glad som hon blev hade nog diande valpar fått hänga med ut annars. Hon sjöng. Så glad blev hon och sen ville hon visa oss sina små underverk. Det var lite intressant att se hur stolt hon var över dem men det går inte att beskriva på något annat sätt.

10959412_10152493575466116_7880934214239030591_n

Två små. En kille som vägde 290 g och en tjej som vägde 320 g när de föddes. Jag visste ju att de var små men att de skulle vara så små hade jag inte riktigt förstått och Sintra var så försiktig med dem. Tvättade och buffade och tvättade lite till och ännu mer. Hon hade inte riktigt fått snits på hur hon skulle göra när de diade men kennelmatten hade amningsskola med henne så hon blir nog snart en hejare på det också.

10987703_10152493575801116_5048100303853325291_n 10993091_10152493575731116_100156349611549275_n

Nu ska Sintra och valparna vara kvar hos kenneln i åtta veckor så det fortsätter att vara tomt hemma men när vi väl hämtar henne kommer ju tikvalpen att flytta med. Tills dess behöver jag bara komma på hur jag på lämpligast sätt utfärdar ett flyttahemifrånförbud för yngsta dottern…

10411271_10152493576036116_6008141618290199053_n

Lillasyster håller om storebror…

Lillasyster har ett hjärta i pannan, precis som sin mamma (Sintra), mormor Jess och mormorsmor Joy. Storebror har istället en prick i pannan och den, har jag fått lära mig, är typisk och härstammar från gamla engelska kenneln Tregwillym.