Funderar på om Sintra tycker att vi ska skaffa bekvämare skrivbordsstolar eller om de vi har faktiskt funkar ett tag till…
Kategori: Hundliv
2,3 km på tre timmar
Tänk att det kan ta tre timmar att gå 2,3 km. Det gjorde det idag.
Maken och jag tog med oss Sintras kullbror Rufus och hans familj på utflykt till Stora Dyrön. Vi packade kamera, grill, hamburgare och tillbehör och tog färjan från Åstol halv ett. Vi var rätt ensamma på färjan och definitivt de enda som hade stora utflyktsryggor med oss. Lite synd faktiskt för det krävs rätt lite för att få till en bra utflykt på nära håll.
Eftersom det blåste från sydväst valde vi att gå norrut istället och snart kom vi in i lä i skogen. Det märktes att det hade regnat mycket innan det frös på för det var duktigt isigt nästan överallt. Säkraste vägen att välja var ofta inte stigen utan att helt enkelt kliva ut i spenaten, förlåt ljungen, där det inte var ett dugg halt.
Vi fick en härlig promenad som känns i hela kroppen och de röda kinderna har nog precis återfått en mer normal färg. Jag misstänker att vi kommer att sova supergott i natt.
Lite mildare utomhus idag och halvljummet på båtmässan
Det fick bli en promenad idag. Jag vet – jätteotippat. Och promenaden blev i Toröd, även det oväntat – eller hur. Det skulle blåsa lite och med tanke på hur kallt det var igår (även om det var skönt kallt) ville vi ha lite lä för säkerhetsskull. Termobrallor, underställ, mössa och de nya kängorna och sen räknade inte jag med att frysa och det gjorde jag inte heller. Det blev alldeles lagom för en gångs skull. Ofta tycker jag att det är svårt att få till kläder som blir lagom och det har nog att göra med att jag tar på mig för mycket. Förra helgen var jag alldeles för varmt klädd och det är lika oskönt som att frysa.
Sintra var glad och blev ännu gladare när kompisen Lova följde med på promenaden. De drog rätt upp i skogen med ett ben som de hittade och hade hur roligt som helst.
Som förstagångshundägare funderar man ju en del på om man är en bra hundägare och om hunden man har också har det bra. Jag vågar nog påstå att Sintra har det jättebra och när jag efter promenaden ser fotot nedan och hur glad Sintra ser ut på det blir jag ännu mer förvissad om det.
Vi, vanliga tvåbenta, vi promenerade elljusspåret runt för att sedan åka hem och laga köttfärssås och spagetti. Lagom till att det började snöa åkte vi sen in till båtmässan.
Vad besviken jag blev… En handfull segelbåtar och resten motorbåtar och dessutom betydligt mindre även på ”andra våningen” där alla tillbehörsleverantörer håller till. Vad har hänt? Även om det kanske inte säljs så mycket nya båtar idag behöver ju vi som redan har båt ofta nya tillbehör. Nej – den där snartärdetdagsförbåtsäsong-känsla den infann sig inte.
Apropå besviken så beskriver det nog känslan hos säljaren som mycket vänligt hjälpte mig prova både jacka och byxa i ett sjöställ från Musto. Ett MPX-ställ. Han var nog rätt säker på att jag skulle slanta upp niotusenkronor där och då. Undra hur han tänkte…? Riktigt de köpsignalerna sände jag inte ut – tror jag… Visst ska jag köpa nytt sjöställ men jag har nog tänkt mig lite annat utgångsläge…
Något vi däremot ska köpa är en ny kompass. Den gamla läcker och har renoverats en gång. Nu är den knappt halvfull och det går inte längre att läsa på den. Vilken vi ska ersätta den med hittade vi hos Navimo. Nu finns det dock några valmöjligheter. Svart lock eller vitt och svart eller röd siffertavla. Hm…
Vi avslutade dagen med att en bit mat och ett glas vin innan vi åkte hem. Bäst på mässan var att träffa hon som nästan går som dotter i huset och en gammal klasskompis från högstadiet. Något mer besök i år från min sida blir det inte.
Just det – en sak till hittade vi. En gummiborste för att städa undan hundhår… Säger det något om oss eller om BÅTmässan? You tell me.
Inte för mycket hundblogg här
I samband med att vår Welsh Springer Spaniel flyttade hem till oss i mitten av juni 2011 märkte jag att bloggen lätt kunde fyllas av massor med bus och händelser kring henne. Hur hon utvecklas, vad hon gör, bus hon ställer till med och givetvis massor med bilder. Det hade lätt kunnat ta över och det känner jag att jag inte vill. Sintra är en del av mitt liv men inte det enda. Samtidigt är det kul att följa hennes utveckling och när jag går tillbaka och läser om det jag skrivit om henne påminns jag om saker jag glömt.
Så…
Det som händer i och omkring Sintra finns numera på en ny adress. En egen adress. Så får den som tycker att det är lite mer kul med hundar läsa mer där 🙂
http://sintrabus.wordpress.com
Lite kommer hon dock fortsätta synas även här. Hon är ju ändå en del av vårt liv.
Och ja! Lite knäpp är jag. På ett bra sätt vill jag tro själv.
Äntligen kom den – snön!
De höll det de lovade. Vid tiotiden idag började snöflingorna dala så sakteliga. Fina, fluffiga och vita var de och snön täckte snart marken. Om den fortsatta prognosen stämmer kommer den till och med att ligga kvar ett tag. Typ en vecka eller så. Me like!
Det fick bli en skogspromenad med hundar och vänner. En promenad som för en gång skull inte slutade med bad för Sintra. Hon var lika ren när vi kom hem som när vi gav oss av. Vi, vi var aningens blötare bara. Mycket snö föll det under tiden, även om skogen läade rätt gott.
en lisa i livet 