Kategori: Obra

Besvikelsen är stor

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Vid nio ringde telefonen. Det var från Drottning Silvias Sjukhus (Östra). Läkaren som skulle operara yngsta dottern var sjuk så ingreppet var inställt….

Suck!

Visst kan jag förstå att även läkare blir sjuka men det var ju så nära. Att frustrationen är så stor beror på att det år så många saker som måste klaffa för att operationen ska bli av och framförallt då att dottern är 100% frisk. Vi har ju i princip hållit henne i karantän i en vecka nu och så blir det så här.

Dubbelsuck!

Sist det var på gång blev hon kanonförkyld och det var i november. Nu lär vi få vänta ytterligare fyra månader men om man tänker på att vi då hamnar mitt i sommar och semestrar så är det nog mer troligt att det blir någon gång efter augusti…

Bild

Tågolycka – igen

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Plötsligt hördes en kraftig smäll. Jag var på jobbet och stod och pratade med en kollega som har sin arbetsplats mot baksidan av huset. Vi kunde för våra liv inte begripa vad det var som kunde låta så men att det var något som gått jättefel förstod vi nog. Bara en kort stund senare visste vi vad det var vi hade hört. Det var en lastbil som hade blivit påkörd av tåget vid övergången alldeles vid jobbet. Uppenbarligen hade lastbilen (med kran)  fastnat i porten över spåret och inte kunnat komma loss samtidigt som tåget kom körande söderifrån. Som tur var hade föraren till lastbilen tagit sig ur och ingen i tåget skadades fysiskt heller.

Det är fjärde olyckan på den sträckan på två år. Räcker det inte nu?

GP skriver om olyckan här.

I sicksack över vägen

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Redan när jag körde ut från vårt område såg jag honom. Den äldre mannen i den gröna bilen. Han som nästan inte nådde upp att se över ratten. Det var det jag såg först och jag vet att jag redan då började ana vad jag skulle komma att se.

Mycket riktigt tog det honom en evighet att ta sig ut i korsningen. Det var krypkörning hela vägen och bara tur att det inte kom någon från höger i 70 knyck… Farbrorn lade sig sedan i 60 km/h och höll hastigheten exemplariskt. Något som dock inte var så exemplariskt var vinglandet kors och tvärs över vägen. En stunden farligt nära dikeskanten för att i nästa stund korsa mittlinjen. Han fortsatte sedan att hålla 60 även när hastighetsbegränsningen blev 50…

Jag är kluven. Både till att jag inte agerade och ringde polisen men också till hur länge man bör köra bil. Jag är fullt medveten om att just bilen kan vara det som gör att den äldre personen kommer ut och  kan ha ett socialt liv men, och ett stort MEN, när går gränsen till att det blir farligt för andra?

En jättesvår fråga…. Vem ska få ta det beslutet åt någon annan? Och när är det fel av mig som ser något sånt här att inte agera?

En styck utdömd bil

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Vi letar numera efter vår nästa bil. Bilen som döttrarna färdades i kvällen före julafton ska till skroten. Behöver jag säga att det blir en Volvo igen?

För att citera en mycket god vän:

Ser ut som bilen gjort precis det Volvos ingenjörer bett den om.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kan inte låta bli att tycka synd om honom

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Maken har kommit fram till Kanada utan väska och med ett meddelande om att mötet är inställt. Hur kul på en skala är det liksom? Hemresan är bokad först till på fredag så han sitter där han sitter – utan kläder – mer än de han har flugit i då.

Tycker faktiskt lite synd om honom och hade gärna ilat till hans sida när han ska handla något att ha på sig. Mest kanske för att han inte ska handla något randigt igen.

Visst är det lustigt det här med vad man spånar in på i klädväg. Det mesta man har ser ju nästan likadant ut. Åtminstone i min och i makens garderober. I hans dominerar just nu randiga kläder. Vad som dominerar i min är en helt annan historia 🙂