När jag var på Skivstångskursen i helgen bodde jag på Sunnersta Herrgård lite utanför Uppsala. En herrgård som ligger mitt i ett villaområde men som när man går bakom huvudhuset faktiskt ligger på landet.
Jag kom fram runt åtta-tiden och det fanns inget att göra. Inget alls. Dålig täckning på iPaden (obefintlig) och ingen tv fick mig att istället ta en promenad. Nu i efterhand känns det som ett mycket bra val.
Det var jag, det var sniglarna och det var knotten som var ute. Vi var inte helt sams några av oss. Efter ett tag tröttnade jag på att titta efter var jag satte fötterna och krasandet av skalen blev mer och mer frekvent. Jag vann mot sniglarna men lyckades inte riktigt med knotten.
Jag hade valt att gå ner bakom själva herrgården eftersom jag visste att det låg något som liknade en sjö där. Mycket riktigt låg den där och det gick till och med en gångväg längs den. Efter en liten stund såg jag jag en skylt som sade ”Spång till Sunnerstaåsen 400 m”. Någon hade lagt ut en spång rätt genom vassen och blötområdet i anslutning till vattendraget och jag gav mig ut på den. Spännande! Två parallella rätt breda plankor att gå på och här och där mötesplatser. Jag funderade rätt mycket på var jag skulle hamna.
Jag kom ut på andra sidan och därifrån kunde jag ana Herrgården mellan träden. Vad jag skulle vilja se är hur det ser ut där när alla näckrosor blommar. Det måste vara fantastiskt vackert!
När jag gick där på spången började jag dock fundera. Jag var ute ensam på en spång, mitt ute i ingenstans, ingen visste var jag var och ingen skulle börja sakna mig förrän tidigast söndag kväll. Hade jag läst något om någon mördare/våldtäktsman/blottare i Sunnerstatrakten? Jag kunde inte komma på det men ändå – är det bra beteende tro….? Kanske inte…
Men – fint var det! Jag är glad att jag tog promenaden.
en lisa i livet 