Den som väntar på något gott…

…kan ibland få vänta väldigt länge.

Lite så känns det just nu. Vi kommer liksom inte ut med båten än. Olika faktorer har givetvis spelat in och vädret är en av dem. Just nu är det kalasväder vilket skulle kunna innebära en första helg – men det är kallt och vi har inte riktigt fått ut allt vi ska ha i båten. Det och en begynnande förkylning gör att vi stanna hemma även den här helgen.

Målet i helgen blir att flytta ut allt som ska vara i båten och bunkra den både för Valborgshelgen och Kristihimmelsfärdshelgen. För då SKA vi ut!

IMG_3445
Visserligen är bilden från juni förra året men man kan ju få hoppas…

Just det – jag ska sy en form av skydd/hinder som jag kan hänga på mantåget (båtens staket). Philip har kommit på att han kan hoppa mellan och jag är inte riktigt kompis med det.

Tips någon?

Sommarfeeling

Kompisarna bjöd in till middag – med Sommarfeeling. Vi gick all in med shorts och ärmlös blus. De mötte upp med – nja, höstkläder… De läste sms:et de skickade igår och…bytte om 🙂

  
Det blev GT. Det blev fisksoppa och det blev B52. Kommer ni ihåg den? 

  
Slutligen blev det bildvisning från flera av våra sommarseglingar. 

Jösses vad jag längtar efter sommar just nu. 

Doftminne från sommar och sol

Stod i duschen och tvättade håret när doften från schampot fick mig att tänka på sommar och båtliv. Jag hade hittat en flaska med lite schampo kvar i när vi tömde båten och det var det schampot jag nu använde när jag tvättade håret.

Det är häftigt det där men hur en doft kan framkalla minnen som är så kristallklara och tydliga. Det var nästan att jag kunde blunda och låtsas att jag stod på båten med håret fulla av schampo – alldeles innan jag skulle dyka i för att skölja bort det.

Nästan.

Vänner

Vänner som hjälper till när det behövs är guld värda. Idag hjälpte tre av dem till att förvandla båten från 

  
till

  
Maken har fortfarande restriktioner efter att ha opererat bort gallblåsan och får inte lyfta på ett tag till. Det där med att täcka båten med många kilon tung presenning har verkligen varit något som känts lite jobbigt att ta tag i. Inget som jag direkt lyfter med lillfingret. 

Nu är de på plats och båten får somna in för vintern. I mars någon gång räknar vi med att väcka henne igen inför båtsäsongen 2016. Den som vi ser kommer att vara revanschen mot sommaren 2015 som förutom dåligt väder av och till slutade med att vi sista dagen på semestern blev tvugna att ta det jobbiga beslutet att låta Sintra somna in.  
Det känns liten som att vi lämnar det bakom oss nu. 

Sade jag att vi har fina vänner som hjälper till när det behövs?