Planer som ändrades och sedan ändrades igen

När jag tog ledigt inför Kristi Himmelsfärdshelgen såg jag framför mig goa dagar ute med båten i naturhamnar, sköna grillkvällar på klipporna och kanske till och med årets första dopp men då hade jag inte tagit med vädret eller makens förkylning i beräkningen… Så det blev ändrade planer och inte blev de sämre för det. Att umgås med stora delar av familjen, bara få vara och nu idag kasta loss med båten.

20120519-220016.jpg

Det var varmt och vi bidevindade oss ut genom Stigfjorden. Mellan 6 och 9 m/s visade vindmätaren på men solen försvann efter en stund.

20120519-220232.jpg

Käringön blev slutmålet och här var också många vänner, grannar och kollegor med sina båtar. Dessutom hade butiken MillaMi nyinvigning i sin nya butik så dit fick det ju bli en tur också…

Efter en hel dag utomhus kommer jag helt klart att sova mycket gott i natt och det vet jag att även Sintra kommer att göra. Att vara på sjön verkar helt klart vara tröttande för en ettårig Welshtjej.

20120519-220725.jpg

När mamma är för långt bort

Äldsta dottern är sjuk och mammahjärtat vill så gärna blåsa bort det sjuka. Det är lite svårt eftersom hon bor alldeles för långt bort. Istället får jag försöka att vara mamma på distans och ändå finnas där även om det känns som att det inte räcker.

Nu håller jag tummarna för att medicinen hjälper och att hennes feber och hosta försvinner snabbt.

Prästkandidat för Uppsala Stift

Tio i elva kom samtalet från äldsta dottern. Då var hon klar med ditt möte med biskopen i Uppsala Stift. Honom hade hon träffat för att få besked om hon skulle bli antagen som prästkandidat.

Klart hon fick ett ja! Så klart!

Behöver jag säga att jag är en mycket stolt mamma?!

På torsdag kommer hon ”hem” till oss över helgen och då ska vi självklart fira henne ordentligt. Jag längtar efter att få ge henne en jättekram!

Så ovant men så rätt

Idag fick jag se henne in action. På hennes allra sista praktikdag var vi där och fick se hur naturligt det var för henne. Det var hon, äldsta dottern, som höll gudstjänsten i Skäfthammars kyrka.

Trygg, tydlig och ”hemma”. Det var vad som kom över mig när jag såg och hörde henne. Predikan var rolig och annorlunda och både El-giganten och Dogge Doggelito berördes. Efter gudstjänsten hörde jag en av kyrkvärdarna lovorda just predikan och säga att hon minsann visste att äldsta dottern skulle bli en jättebra präst. Behöver jag säga att jag är stolt som en (kyrk)tupp?

Kyrkan i sig var speciell. Den är från 1400-talet och väldigt vacker. Dessutom tycker jag att den påminner om Kaga kyrka utanför Linköping och båda ligger i fina omgivningar.

20110828-143649.jpg

20110828-143713.jpg

20110828-143732.jpg

Så stolt, så stolt!

Äldsta dottern har fått sitt Venia-brev och får nu predika i Uppsala Stift. Kan man vara annat än sprickfärdigt stolt?

(Här hade jag tänkt mig lägga in en tecknad bild av en kvinnlig präst, men jag hittade ingen…)

(VENIA är ett specialtillstånd som ger icke-prästvigda rätt att predika vid gudstjänst i Svenska kyrkan. Det utfärdas av biskopen och innefattas automatiskt i de förordnanden som fås för praktikperioder. Venia ansöker man om hos biskopen och utfärdas för ett år i taget efter positivt besked angående lämplighet att bli präst.)