Prästkrage

Äldsta dottern ringde och berättade att hon varit på möte med stiftsadjunkten i Uppsala idag. Hon blev där godkänd till antagningskonferensen. Om hon ville kunde hon vara med på konferensen redan i höst. Hon valde dock att skjuta upp det till nästa höst eftersom alla papper skulle vara inne på måndag annars och det var mycket som skulle fixas. Istället väljer hon att prioritera sin tenta. Klok tjej det där…

Det här att hon blivit godkänd är jätteroligt och bra, så mycket förstår jag. Måste nog bara läsa på mer om vad det innebär…

Sambandscentralen det är jag det

Klockan 20.17 skulle jag hämta äldsta dottern på Centralen i Göteborg. Då skulle hon ha åkt tåg i ca tre timmar från Stockholm. Bekvämt och bra med X2000.

Hon ringde mig första gången en kvart efter att tåget skulle ha lämnat Stockholm. Just det – försening. Ingen som visste hur länge det skulle dröja. Ok, tänkte jag – hur vanligt är det att X2000 är i tid? Egentligen hade jag räknat med att hämta henne runt 21-tiden från början så det gjorde ju inte så mycket. Nu visade det sig att det inte blev ett X2000-tåg alls vilket helt plötsligt lade på ett par timmar på restiden för henne. Inte heller fanns det någon restaurangvagn med… Säger bara det – Under all kritik SJ!

Varför då rubriken? Jo, maken flög ungefär i samma veva från England och vi kom på att om vi hade riktigt tur så skulle hans flyg landa i rätt tid för att han med taxin skulle kunna plocka upp äldsta dottern som då borde ha anlänt Centralstationen i Göteborg. Dessutom var det så att äldsta dottern var tvungen att ringa mig för att överhuvudtaget få reda på några tider. Jag kunde nämligen följa hennes resa på Banverkets hemsida. Ombord på tågen fick de ingen info…

Två timmar försenad har hon nu kommit fram till sin destination och tajmingen höll. Maken sitter i en taxi på väg från Landvetter och plockar upp henne på vägen.

När de kommer fram hem öppnar vi champagnen! Mission complete – på många sätt!

Sankta Lucia

Jag gillar Lucia. Det är så fint och stämningsfullt. Jag gillar sångerna, de levande ljusen och den där förväntan innan Lucia kommer in i salen eller man själv i luciatåget börjar sjunga.

Nu när barnen är lite större är det sällan jag får vara med om ett luciafirande längre. Sist var när mellandottern var Stenungsunds lucia 2007. Då trillade till och med tårarna.

I år var äldsta dottern lucia ända långt borta i Uppsala så det enda jag kunde ta del av därifrån var fotografier och hemma var det ingen som lussade. Faktiskt hade jag ställt klockan imorse för att se SVT’s luciafirande. Jag hade ställt klockan på åtta. Lussemorgon var slut åtta. Snacka om långnäsa där. Kunde ju sovit en timme till istället.

Nej – till nästa år får vi nog försöka hitta något trevligt luciatåg och påbörja en ny tradition. Det blev lite väl tomt i år.