Så har jag då fått rapport från Östra och hela den positiva stämningen från förmiddagen var som bortblåst. Vad har då hänt?
Redan efter några minuter av fystestet blev hon svimfärdig och man var tvungen att avbryta utan att ha kunnat registrera någon hjärtrusning. Nu spelade visserligen det inte någon större roll eftersom hennes extrabana syns väldigt tydligt på ekg’t men det var ju typiskt ändå.
Sen blev det dags för flecaininprovokationen. Även den fick de avbryta. Synen påverkades och mun och tunga domnade bort. Så fick det ju inte vara. Dock var det synd eftersom den tydligen slog ut extrabanan redan efter en minut och det är ju precis den effekten som man vill åt. Istället blir hon kvar för observation ett par extra timmar och fler ekg’n.
Nu ska kardiologer på Sahlgrenska, i övriga Sverige och i Kanada fördjupa sig i hennes ultraljud och ekg-kurvor. Precis som tidigare följer hon inte någon mall så de får slå sina kloka huvuden ihop. Tänk att min lilla skrutta drar igång en sån mängd med resurser. I det här fallet är jag glad att vi bor i Sverige och jag är glad att vi har den läkaren vi har. Det de nu ska resonera kring och titta på och fundera om är bl a det här med Brugadas syndrom. En av symptomen på Brugadas är ventrikelflimmer och det fick vi reda på idag att hon hade fått vid förra operationen. Då trodde de att det berodde mer på att de retade hjärtat så mycket med själva ingreppet – nu kom det istället upp som ett möjligt symptom.
I väntan på att hela världens bästa kardiologer ska komma fram till något klokt har vi (yngsta dottern) nu sagt att hon är öppen för en ny operation/ablation. Maken och hon diskuterade länge och väl med läkaren och de var överrens om att det var det bästa steget att ta. En mer aggressiv ablation skulle visserligen öka risken för pacemaker men med den erfarenhet läkaren nu har från tidigare ablationer och med en ökad aggressivitet beräknas chansen att lyckas den här gången till 80%. Det är mycket bättre än vid tidigare försök.
Så – inte har vi blivit något klokare av dagen… många är dock satta i arbete så vi avvaktar och ser fram emot en spännande fortsättning, igen.
en lisa i livet 