Igår hade jag med mig systemkameran till jobbet för att kunna fotografera och visst fanns det vackerhet att fånga då men idag, när jag bara har iPhonens kamera att tillgå, då är det ännu mycket vackrare.
Vilken häftig effekt minusgraderna i luften ger över Hakefjorden. Det blir nästan lite magiskt.
Idag tog jag med mig kameran till jobbet. Systemkameran alltså. Annars är jag av meningen att den bästa kamerna är den som du har med dig och då kan tex iPhonen funka alldeles utmärkt.
När jag gick över parkeringen tittade jag ut över Hakefjorden och såg dagens första motiv. Månen hade jag redan sett men den tillsammans med den frusna förgrunden och den solbelysta Stenungsön var jag bara tvungen att fånga.
Det får nog bli en promenad längs vattnet innan jag åker hem.
Klockan var ställd tidigt i morse. Riktigt tidigt. Det var dags att återigen ta sig till Bluewaterträningen med ”han militären”. Men – det blev kanonträning. Uppvärmning i form av jogging från Bluewater och ner till Hawaii, runt en sväng där och sedan tillbaka för att gå inomhus och köra styrka. Misstänker – nej vet – att jag kommer att ha grym träningsvärk imorgon. Bäst var nog faktiskt uppvärmningen. Solen var på väg upp, luften var så där kall, krispig och syrerik och allt var stilla och vackert. Kom faktiskt på mig själv med att fundera på att komma igång med att springa igen. Det var ett tag sedan nu. Men – jag är ganska övertygad om att vädret, havet och sällskapet spelade in och det kan jag inte återskapa varje gång jag ska ut och springa så jag funderar nog både en och fem gånger till på det (men lite sugen är jag…)
Resten av dagen gick i ett. Det är märkligt vilken energiinjektion det är att träna på morgonen 🙂 Nu däremot känner jag mig som Mr. Ekorre. Trött – jättetrött.
När jag kom hem ville nämligen yngsta dottern gå promenad och det blev en rätt lång sådan. Över en timma var vi ute och gick. Sintra funkar så mycket bättre på promenader med flexikoppel så nu kan det bli fler rundor. Under tiden vi var ute gick det från dagsljus till skymning till mörkt och vilka fantastiska färger vi fick se på himlen. Tyvärr är jag inte så bra på att fota i mörker än och fokus ligger mer i förgrunden än på motivet men visst framgår det ändå på bilden hur det såg ut sådär på ett ungefär?
Till nästa promenad tar jag nog med mig vantarna. Attans vad kallt det var om händerna.
Att gjuta olja på vågorna är ju egentligen något bra men att det nu är olja på vågorna i vattnet där vi bor är mindre bra. 200 kubikmeter olja har man hittills lyckats bärga men det finns fortfarande massor kvar. Skadorna är oöverblickbara och vi lär nog få se olja i omgivningarna ett tag framöver oavsett hur bra de än lyckas med saneringen. Läste att den beräknas ta upp till ett år – Jösses! Men så handlar det ju om flera ton olja.
Bilderna lånade från Sjöräddningssällskapet
Jag har en förhoppning om att vi ska komma ut med båten i helgen men drar mig lite. Vart ska vi gå utan att hamna i oljeskadat vatten? Mollösund? Käringön? Dyrön? Där finns det olja. Vet inte riktigt hur vi ska göra. Kanske skulle man hålla sig på insidan Orust men jag vill ju hemskt gärna komma ut till Käringön igen innan säsongen är slut. Gullholmen kan ju i och för sig vara ett alternativ. Vi får se hur det blir.
Hur det blir med hummerfisket i år är en helt annan fråga. Ingen lär ju lägga ut tinor där det finns olja. Innebär det att de rena ställena kommer att bli helt nedlusade med tinor istället? Vi som tycker att det är mycket i vanliga fall. Risken finns alltså att det blir trängre än vanligt…
Hela dagen var det varmt. Hela dagen var det klart. Hela dagen såg ut att gå mot en vacker sommarkväll. Det såg ut att bli en vacker sommarkväll så mycket att jag till och med hängde upp en maskin tvätt ute innan vi åkte till Råön. Där skulle vi se Stefan Andersson uppträda.
Maken tittade mot himlen innan vi satte oss i bilen, sedan plockade han med sig ett paraply. Halvvägs ut till Ödsmål kom jag på att jag hade glömt biljetterna hemma och vi fick vända. Väl hemma plockas ytterligare ett paraply med. Maken hade ju trots allt upplevt en långt och blöt regnskur i Göteborg tidigare under dagen så han var mer regnorienterad än vad jag var.
Vilken tur!
När vi hade parkerat bilen öppnade sig himlen. Det bokstavligt talat vräkte ner. Blött sommarregn (som om det nu skulle vara bättre än ett blött höstregn 🙂 ). Just där och då var vi väldigt nöjda med att ha varsitt paraply. Annars var nog det vanligaste regnskyddet vi såg sopsäckar, flera stycken. Ryktet gör gällande att alla hade en gemensam nämnare…
Att regnet skulle förstöra kvällen var inte aktuellt. Stämningen var på topp och Stefan, Sebastian och Magnus bjöd på sig själva, precis som de brukar och lagom till pausen slutade det regna. Nu minns jag nästan inte ens att det regnade längre – även om ALLT var blött när vi kom hem.
Vilken kväll vi fick. Det var mycket semesterkänsla i den och snart är dags för semester på riktigt.
en lisa i livet 