Lunch på balkongen i gassande sol efter att ha köpt nya Converse som överraskning till yngsta dottern.
Paket och våffelkalas får det bli för att fira att hon fått godkänt på sitt gymnasiearbete och för att det är våffeldagen och för att det är vår.
Idag i alla fall…
Helgens ”uppdrag” var att polera, vaxa och lackförsegla överbyggnaden och sittbrunnen på båten. Vädret var till stor hjälp även om det blåste rätt kallt. Kan säga att det känns i händerna. Största missödet var nog ändå när jag blev lite törstig och sträckte mig efter en flaska för att dricka, bara för att upptäcka att det var polish. Tur i oturen hann jag inte dricka men en del hamnade på läpparna. Oj vad jag spottade…
Kompisarnas ena son hittade tussilago, plockade och delade frikostigt ut. Jag fick tre – en ”triss” med tussilago. Minns visan jag ofta sjöng på som barn.
Lilla tussilago, lilla tussilull. Har du målat kjolen din med solens klara gull?
Jag fortsätter att försöka suga ut det mesta av för-våren och även om det var lite kallt och jag hade glömt handskarna i bilen var det ändå skönt att vara utomhus istället för att vara inomhus på gymmet.
Att som extra krydda ha fyra rödvita snurrskallar (makens benämning på Welsh Springer Spaniel) och en flat runt benen, glada och ivriga, kan ju få vem som helst att le från öra till öra och stå ut med nästan vilket väder som helst. Nästan…
Jag har sagt det förut och säger det igen, vi är verkligen lyckligt lottade med den allemansrätt vi har i vårt land. Att kunna vara ute i naturen, nästan överallt är inte något självklart i andra länder. Mer och mer inser jag detta och det är kanske lite tant- eller skogsmullevarning på det men naturen gör mig lycklig. All natur. Skog som hav. Har men sedan lyckan att bo vid havet och kan kombinera de två blir det nästan som att vinna högsta vinsten. Så känner jag (och tänker att jösses vad präktig jag låter :-))
Efter kiropraktorbesök och hämtning av hund på dagis var det skönt att snöra på sig bra skor och hänga kameran över axeln. Sintra var inte nödbedd att hänga på hon heller. En och en halv timmes promenad i ett underbart väder gjorde gott för både kropp och själ även om jag inte fick något annat sällskap än hunden med mig. Visst var det så att det fanns de som ville men Östergötland, Mölnlycke och Manchester ligger aningen för långt bort….
Vindstilla och riktigt vackert ”för”vårväder med en solnedgång över Tjörn som inte gick av för hackor. Konstigt nog mötte jag inte så många på promenaden. Några joggare och ett par tre stycken till bara. Kan nog tycka att fler borde ta sig tid för en promenad när det är så fint. Måsten kan man hålla på med på regniga dagar.
en lisa i livet 