Stormen Simone har verkligen fått alla på tårna. Alla kollade väderläget minst en gång i kvarten och den mest diskuterade frågan under dagen var nog när man skulle ta sig hem…
Väderknarkare som jag är har jag ju inte kunnat låta bli att kolla jag också. Även om det inte riktigt har känts som att jag skulle bli så värst berörd av den. Stormen alltså. Redan ganska tidigt kunde man ana att den skulle gå en bit söder om oss och nu verkar det mer eller mindre som att alla är överens om det. Jag har istället fascinerats över alla färger på vindkartan från DMI. Så många färger har jag nog aldrig sett på samma karta på samma gång och om jag är helt ärlig så tycker jag att det är rätt skönt att jag ser prognosen från land så att säga. Alltså inte sittande i båten liggande i en gästhamn. Nu vet jag att båten ligger väl skyddad på land och att det vill MYCKET mer än det vi kommer att få över oss för att det ska vara någon större fara för henne. Annat var det när stormen Per slog till. Då minnas jag att jag och en vän hade en kamp på liv och död med en stor och tung grön presenning. Vi vann men det var med nöd och näppe. Åtminstone som jag minns det. 🙂
Kl 20 (vänster bild) ikväll ser det väldigt lila (mycket blåsigt) ut längre ner i landet. Hos mig kommer det att vara lugnt (hoppas jag). Hur mycket jag än kollar på prognosen, som i och för sig kan ha fel, ser det inte ut att bli så väldigt illa hos oss. Runt 22-tiden (höger bild) ska det pipa i som mest men det är som sagt bara en prognos. Hur det blir i verkligheten får vi se…
Lite önskar jag nog att jag hade kunnat gå ut med kameran och fånga lite av skådespelet. Lite som när adventsstormen Berit slog till för ett par år sedan och vi var uppe i norra Bohuslän och kunde ta oss till Tjurpannan alldeles nära Väckers Fyr. Det var riktigt häftigt.
Väder och vind är häftigt – om man har förutsättning att kunna ta del av det på ett säkert sätt.
