Vi väntade och väntade och till slut, på sin treårsdag, började Sintra löpa. Att vi har väntat beror på att det är tänkt att hon ska paras och att hon ska få bli mamma. Även om jag inte just nu kan förstå hur hon kommer fixa det (för mig är hon liten fortfarande) vet jag att hon kommer att bli världens bästa och finaste mamma till den kull det förhoppningsvis blir.
Nu har det blivit dags för henne att åka till sin kennelmatte, som är den som kommer att ha hand om allt, och när hon kommer hem igen hoppas vi på att hon är dräktig. Är hon det kommer valparna att födas runt midsommar och sedan får vi hem henne igen i augusti. Förhoppningsvis då med en av valparna…
Spännande är det….
en lisa i livet 