Äntligen åkte den. Presenningen alltså. Maken och Sintra hjälptes åt och den och alla täckställningsdelar är nu väck. Aquelina har i och med det vaknat ur sin vinterdvala.
Tillsammans hjälptes vi sedan åt med att montera sprayhood och bågen till biminitoppen. Ja, Sintra hjälpte också till så klart.
Det märks verkligen att hon gillar att vara i båten.
Nu bestämmer vi att det är vår tycker jag!
Snödroppar och krokus släng er i väggen! Det finns bara ett ”vårtecken” som gäller. Det när presenningen åker av båten.
Nu är det vår på riktigt!
Hela jag känner mig mörbultad. Jag har en grym träningsvärk i framförallt ryggen men även musklerna i rumpan och låren ger sig till känna. Och då har jag inte tränat utan varit hos en ny kiropraktor.
Precis som jag trodde var mitt bäcken roterat så att jag haft ont både här och där var inte så konstigt, Nu blir det nya tag och han var helt övertygad om att jag inte var något hopplöst fall, förutsatt att jag gjorde min del och jag fick med mig en hel hoper med övningar att göra.
Behandlingen jag fick kändes och det är inte konstig att musklerna säger ifrån idag. Typ protesterar lite. Det kommer bli bra det här och på tisdag ska jag tillbaka igen.
Bläddrade i mitt FB-flöde i morse och tyckte att den här stack ut lite extra. Antagligen för att många som jag saknar bor aningen för långt bort. För långt bort för att bara kvista över och ta en kvällsfika eller så…
Ibland önskar jag att jag kunde teleportera mig. Tänk vad smidigt det hade varit.
Det verkar som om temperaturen kryper uppåt och det skulle kunna innebära lite båtjobb i helgen. Åtminstone att rycka presenningen. Men – det förutsätter torrt väder och helst ingen storm.
Vågar man hoppas?
en lisa i livet 