en lisa i livet

En dag i staden skulle det bli. Bara jag och yngsta dottern. Studentbalen närmar sig och klänningen är fortfarande ett olöst kapitel. Lite sovmorgon tog vi oss men runt lunchtid hade vi parkerat och var redo att ta oss an böljande tyger i olika färger.

Efter att ha provat ett tjugotal klänningar var vi överens. Vi hade (hon hade) hittat modellen men färgen fanns inte. Det blev rådslag över lunchen. Skulle vi titta vidare eller kanske våga oss på att beställa från nätet? Nätet lockar….

På hemvägen stannade vi till på Stadium Outlet Bäckebol så istället för att komma hem med balklänning kom vi hem med träningskläder. Balklänning får det bli en annan dag 🙂

Idag lagade vi en gammal favorit. Fast förresten, lagade är nog fel ord. Man tillagar ju inte Carpaccio.

Tunt skivad oxfilé, parmesan, ruccola och pinjenötter. Några varv med pepparkvarnen, flingsalt, olivolja och lite balsamvinäger. Sååå gott och sååå länge sedan sist. Allt för länge sedan.

Så länge får det inte dröja igen.

Trots att alla jublar över att väderprognoserna pekar på vårvärme till helgen vaknade vi till ett vackert vinterlandskap. Ett riktigt vackert sådant.

Jag slutar längta efter våren och njuter av den vackra vintern ett tag.