Vi skriver 24 februari i kalendern och temperaturen verkar börja krypa uppåt. Snart, ganska snart är det nog dags att fundera på att lossa på presseningen och börja med vårrustningen. Det är nästan så att jag längtar efter att vaxa, polera och bottenmåla.
Mest längtar jag dock till sjösättningen och ännu lite mer till första helgen ute… Frågan är om årets premiärhelg slår förra årets. Det var inte många fel på den. Förutom att den 20 april kanske var i senaste laget enligt våra mått mätt.
Fick ett ryck och röjde i garderoben och där fanns de. ”Nötta” och välanvända. Mina och makens första par skor. Tyckte de var så fina att jag faktiskt hängde upp dem på några krokar i gästrummet. Lite som dekoration. Dekoration med patina. Det där med hur gamla de är lämnar vi till fantasin.
Kreativitetet sinar och jag tar det säkra för det osäkra. Egentligen såg jag framför mig hur jag skulle krypa på alla fyra och fotografera en dammtuss under trappan till det här temat. En dammtuss bestående till 90% av hundhår. Det blir lätt så med en fyrbent och fräknig inneboende. Istället får det bli en bild på orsaken till dammtussarna. En ”hårig” och älskad familjemedlem. Och visst kröp jag runt på golvet för att få till bilden. En av de bästa som jag tagit på henne (tycker jag själv lite blygsamt :-)).
Kompisen var med i skogen igår. Kompisen blev magsjuk när vi var i skogen. Efter att jag hade kramat henne en två tre gånger.
Nu inbillar jag mig att det snurrar i magen. Att jag har blivit smittad. Även om vi var utomhus…
Å andra sidan borde jag kanske inte bekymra mig. faktiskt tror jag att jag tillhör den där delen av befolkningen som har en högre motståndskraft mot magsjukebaciller.
Peppar, peppar, ta i trä…
Medan alla laddade för hockeyfinalen i OS mellan Sverige och Kanada packade vi ryggan och lastade hunden i bilen.
Istället för att sitta i soffan och titta på tv var vi i skogen, promenerade och grillade korv.
10 welshar och en flat åtföljda av hussar och mattar.
Maken hade lämnat ved vid vindskyddet redan igår för att slippa bära den idag. Meteorologerna hade livat vårvärme men den hade inte riktigt hittat hut så värmen från elden när vi grillade korv var riktigt skön. Den och värmen inombords av att se så många glada hundar ”rinna” fram genom skogen. Och gladast var nog Sintra.
en lisa i livet 